Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 maj 1855, sida 1

— ——-— —— yttre angelägenheter komme den Finska med. borgaren i tillfälle att utöfva inflytande lika vä såsom den Svenska, då han komme att deltag: i den gemensamma nationella representationer och dessutom hade tillträde till alla statsembe ten.) Samma Astonblad, som röjer så ringa intresse för saderneslandets tillväxt i styrka och politiskt anseende, visar sig åter synnerligen ömbjertadt om vår inre integritet, och uppgifver ordentliga nödrop vid tanken på Finnars inträde i representationen m. m. — Men vi tro att A. B. kan lugna sig i detta fall. Mera konservativt, eller rättare royalistiskt, än vårt riddarhus och prestestånd redan äro, torde de icke kunna blifva, och vi hade intet att af nya elementer deri dfventyra, men väl till afventyrs att vinna. Den finska konservatismen torde icke i allmänhet vara synonym med servilism och de aktningsvärde män af denna nation, som vi redan icke blott haft tillfälle att pröfva, utan med glädje och snart sagdt företrädesvis framför egna landsmän sökt använda i de mest olikartade bestyr hafva visserligen icke jäfvat Svenskarnes förtroende. Vi erinra blott om Poppius, såsom medlem af konungens råd, samt Nordströms fullgörande af sitt riksdagsmannavars. För öfrigt skall vår gamla representation val icke blifva evärdlig, och i hvad fall som helst måste man hafva väl litet förtroende till sin egen nationalitet och tidsandans inflytande, för att kunna hysa några farhågor för det fin: ska elementets upptagande i vår representation. Lika ogrundade synas oss Aftonbladets betänkligheter i afseende på de finska embetsmännens användande i Sverge. Vi hafva på temligen nära håll sett den mycket omordade byräkratien-, emot hvilken man ibland roar sig att hvässa sina pilar, och vi tro oss tryggt kunna försäkra, att folkfrihetens vänner icke behöfva, för dess skuld, göra sig sömnlösa nätter. Det är icke der hvarken makten eller faran ligger, och några finska embetsmän mer eller mindre bland de våra, skulle visserligen icke medföra någon våda för våra inre förhållanden. Hela detta räsonnemang om faran af Finnarnes insteg i Sverge utgår från en så trångbröstad åsigt, att det förvånat oss att finna den uttalad af en man, som i andra ämnen visat sig mäktig af så upphöjda tänkesätt. De liberala Schweiziska fristaterne hafva aldrig hyst något betänkande vid att såväl till nationalförsamlingen som förbundsrådet (den gemensamma öfverstyrelsen) lemna äfven de konservativa ur-kantonerne tillträde, och de hafva haft nog insigt och fosterlandskänsla att icke, för den inbillade faran af någon förstärkning i förbundets konservativa elementer, tillåta något Sonder-bund uppkomma. Icke heller Ny-Englands frisinnade folk har, för att ostördt kunna göra sina åsigter gällande, uteslutit de södra staterne från delaktighet i kongressen och de höga statsembetena, fastän dessa staters innevånare befinna sig på en vida lågre bildningsgrad och, såsom slafägande, beherrskas af ganska vådliga partikular-intressen. — Bland de i den år 1848 beslutade tyska riksförfattningen fastställde s. k. grundråttigheter var äfven den, att ingen af de tyska staterne ägde, i medborgerliga rättigheter, göra någon skillnad emellan egna landsmän och andra tyskar, samt att hvarje medlem af denna nation ägde uppehålla sig och bo hvar som helst inom Tysklands område, förvärfva all slags egendom och drifva hvad yrke som helst. Det) Hvad Finlands statsinkomster beträffade, kunde de, ester vår tanka, användas helt och hållet till landets inre förvaltning, utom ett i förbållande till folkmängden afpassadt bidrag till civillista, armå, diplomatisk representatiou o. s. v. Derigenom vunne Sverge en icke obetydlig besparing i sina skattebördor, men husvudsaken vore dock de ofvanantydda politiska fördelarne, jemte den fria vexelverkan emellan de båda folkens andliga och materiella krafter, som derigenom uppstode. Det torde förtjena nämnas, att upplyste Finnar (till och med Fennomaner) ha förklarat de åsigter, vi här framställt vara fullt motsvarande deras lifligaste förhoppningar.