Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 maj 1855, sida 2

brefvet i hästig rörelse, i början liksom tyckte sig drömma. Han förmådde ej satta den un ga judinnans kansloverld. Hans religion bestod i denna dunkla aning af det gudomliga, som ingen utan stark ansträngning af viljan kan döda inom sig. Han skulle ej kunnat uppgifva skilnaderna mellan de olika rellgionspartierna bland de kristne, ty han kände dem ej och hade aldrig bekymrat sig derom. Han ansåg det för en råhet att missakta någon för den tros skull, i hvilken han händelsevis blifvit född; och det förekom honom som ett slags vansinne att fasthålla vid en trosform, då förkastandet deraf kunde leda till en gynnsam ändring i förhållandena. Sedan han upp fattat brefvets mening, stod han der, så långt ifrån att kunna fatta den unga judinnans inre lif, som vore det tecknadt med runskrist. — Hur kan en varelse med Rachels snille och bildning så fasthänga vid sitt folks föråldrade vantro, att hon för den afstår från en man, som älskar henne innerligt, från en gynsam ställning i samhället, från lifvets hela lycka! Äfven genom hans bröst gick, vid tanken på skiljsmessan från den sköna älskarinnan, en vild, het smärta. Bilden af den unga judinnan tillhörde i väsentlig mån hans framtid, det var dess ljuspunkt, och det syntes honom