Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 maj 1855, sida 1

A.B, icke med ett ord antydt att vi srångått denna åsigt. Tvärtom ha vi deruti uttryckligen samt till och med (för A. B:s räkning) med kursiv stil förklarat, att vi med säkerhet förväntade, det Finland skulle, förenadt med Sverge, komma i åtnjutande af en sjelfstyrelse i inrefangelagenheter, som vore fullt tillfredsställande för alla billiga anspråk. Det är möjligt att dessa ord undfallit vår värda motståndare, och vi måste så mycket heldre tro detta, som sjellva Aftonbladet torde draga i betänkande att öppet begära en sjelfstyrelse för Finland, äfven i yttre angelägenheter. Vi hemta en anledning till denna förmodan deraf att tidningen i samma artikel med en viss ifver söker frigöra sig från misstanken att vilja verka för en ny union, lika med den norska, hvilken dock blott i ganska ringa mån medgisver Norge någon sjellbestämmelse i sådane frågor. Men skulle man icke kunna fordra att en publicist genomldste den artikel i sin helhet, som han företagit sig att häckla, och kan det i sjelfva verket vara ett tacksamt arbete att söka nedgöra en motståndare, som (i denna punkt) icke finnes? När vi läste A. B:s häftiga diatriber emot denne för: sarlige materialist, som med spärradt svalg gapade öfver Finlands eröfring, kände vi oss verkligen frestade att misstänka, det ÅÄstonbladet, sjelst kännande svårigheten att försvara sina satser elter den granskning vi dermed an ställt, med flit bildat sig en fingerad motståndare, för att sålunda kunna åtminstone emot denne samla skriket. Emellertid må Aftonbladet med eller utan fri vilja hafva sörbisett våra verkliga åsigter Det var i allt fall, icke för att framhålla dessa, som vi tagit till orda, utan för att visa hvarthän Aftonbladets ihåliga fraser skulle föra oss, om de lyckades vinna gehör. Vi betvislade icke så mycket, för egen del, Aftonbladets foster: ländska sinnelag; men vi ansågo de kosmopoli tiska läror, som det ständigt förde på tungan, vara missledande för en föga tänkande allmänhet, och vi ville söka förmå Aftonbladet att antingen uppg fva dessa åsigter eller utveckla dem — då vi visste att de straxt skulle blifva oskadliga, —, att antingen omfatta faderneslandets intressen, eller öppet förneka dem. Detta bemödande har till en betydlig del lyc kats, och, vi tillstå det med nöje, utfallit till RER MAAS AR RE RR —