Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 maj 1855, sida 1

såväl ryske kejsaren som sultanen skulle för. pligtigas att hålla blott fyra linieskepp och fyra fregatter i svarta hafvet, och att sundens spärrning skulle upprätthållas för Rysslands räkning, medan öfriga stormakter vore berättigade att efter en fem dagar förut skedd notifikation inlöpa i svarta hafvet med hälften så stor styrka som Ryssland och Turkiet skulle hafva traktatsenlig rätt att hålla der. Af ofvanstående skönjes tydligt nog, huru svaga utsigterna äro för en fredlig lösning af europeiska frågan. Någon underhandling kan knappt sägas egt rum: man har uppställt förslager och motförslager, svärande mot hvarandra, och den österrikiska bemedlingen har hufvudsakligen inskränkt sig till fromma önskningar och allmänna fraser om möjligheten att sammanjemka de olika meningarne. Att bemedlingsförslag skola utgå från Österrike af den natur, att de kunna leda till en fredlig biläggning, är alldeles icke att vänta. Ryssland åter har tydligt visat, att det, sådan ställningen nu är, ej är hågadt till den ringaste eftergift, men England och Frankrike kunna ej ingå på vanärande vilkor, huru än de inom dessa länder befintliga fredselementer sträfva för att uppnå sitt mål. Nationerna kunna ej lemna sin ära och storhet ur sigte för materiella intressens tillfälliga betryck; också tyckes det vara säkert, hvad England beträffar, att Greys och Gibsons motioner, förnämsta frukten af fredsvännernas ansträngningar, skola falla. I allmänhet talas numera blott om krigets fortsättande med all den kraft, vesterns tvenne stora nationer äro mäktiga att utveckla; franske kejsarens svar till polska deputationen tyckes äfven antyda, det kriget kommer att föras efter en annan måttstock samt helt andra grundsatser än hitintills. Ryssland rustar sig emellertid och utvecklar Stor verksamhet, ej minst inom diplomatiens I verld. I tydlig afsig att neutralisera Tyskland har det tillställt sina agenter vid de tyska hofven en depesch, i hvilken Ryssland säger sig, oberoende af krigets utgång, vilja troget sasthålla vid den tolkning första och andra punkterna erhullo i Wien. Dessa punkter äro de enda, som i närmaste hand vidröra Tysklands intresI sen: de afhandla nemligen, såsom bekant är, Donauseglatsens frigifvande samt ordnandet af protektoratet öfver Donaufurstendömena. Hvad rustningarne beträffar, heter det, något oklart, i en telegrafdepesch, daterad Königsberg d. 15 Maj: Enligt rykte från St. Petersburg har d. 6:te utkommit ett kejserligt manifest, som förklarar armens och flottans fullständiga utrustning för oundvikligt nödvändig; i 17 af de vestliga guvernementerna är påbjuden en ny utskrifning af 12 man på tusen. Den 14 Maj, som man väntade skulle blifva en i hög grad stormig dag för engelska ministeren, hari det hela aflupit temligen lugn. Lord Ellenboroughs förslag till misstroendevotum mot ministeren förkastades med 181 röster mot 71, ehuru Derby lät förstå, det han vore villig öfvertaga bildandet af den nya ministeren, och Layards motion har uppskjutits. Underrättelserna från Krim inskränka sig till tvenne engelska telegrafdepescher, enligt hvilka Ryssarne natten till den 10 gjorde ett utfall, som efter vanligheten tillbakaslogs, samt natten till den 11 låtit sina batterier speja mot engelska löpgrafvarne. Sardinska klosterfrågan kan nu anses erhållit sin lösning, i det senaten med obetydlig majoritet antagit ett amendement i frågan, i hvilket regeringen instamt. Då nu allt bjuder antaga, att andra kammaren gillar lagen i det skick den erhållit i senaten, så blifver klostrens ställning i Sardinien följande: De kloster, hvilkas medlemmar ej egna sig åt predikoyrket, ungdomens uppfostran eller sjukvården, upphöra såsom institution, och deras egendom ölvergår till ecclesiastik-kassan, för att användas till förbättring af kyrkoherdarnes inkomster. i —— FLF—