Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 maj 1855, sida 1

AAA HBH TR —— bärlig hos onkel Carrebos, på så sätt skulle en förening göras möjlig mellan den fattige borgerlige ynglingen och den ädla fröken, hvilken man ansåg för en rik arftagerska. Dessa voro våra drömmar, och fulla af hopp åtskiljdes vi. Wanda gjorde resor, lefde i stora verlden; jag lärde landthushållningen och stod ensam och obemärkt i den rike godsegarens tjenst. År försvunno. Någon brefvexling egde ej rum oss emellan; jag återsåg henne, hvilken jag lemnat som barn, såsom en blomstrande jungfru. Mellan mig och henne hade lifvet bildat en oöfverstiglig klyfta — men Wandas hjerta hade förblifvit oförandradt. Ungdomsvännen var henne ännu dyrbar. Den stolta, penninge-och hjutningslystna modren anade intet om sitt barns kanslor, ech då jag slutligen ansåg för rätt och manligt att meddela henne mina önskningar och förhoppningar, afvisade hon mig med föraktligt hån. Lakejen, som vågade anhålla om en furstedotters hand, skulle ej kunna behandlas med värre öfvermod. Slutligen sade hon att Wanda, tillfölje af familjens beslut, vore trolofvad med er, och att ni båda derigenom voren försäkrade om arfvet efter den rike mannen. Det var bittra, förödmjukande stunder, under hvilka jag hade detta samtal med fru von Werder, på aftonen före den olyckliga jagten. Morgonen derpå stod jag der ute i