Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 maj 1855, sida 1

— — — — skoplagg. 2 — — ——— imellertid fått kunskap om de för beväringsmanskapet anskaffade stöflar, inkom nu med begäran, att, då det för soldaterne vid detta regemente, såsom ovava vid andra skoplagg, än de i orten allmänneligen begagnade stöflar eller kängor, skulle blifva svärt att begagna skor, de målte få anlägga stöflar. K.M. lemnade härtill sitt bifall, med tillägg att genom ifrågavarande nya fotbeklädnads bruk vid ett helt regemente erfarenhet skulle vinnas om den, i anseende till uthållighet och pris, egde företräde framför de hitintills begagnade skor med damasker.Beklädnads-direktionen skulle dertore för denna gång få till lismunderingen anlägga stöslar. Det af beklädnadsdirektionen vid Helsinge regemente angisaa skäl, att soldaten icke är van vid skor, gäller ganska allmänt vid flera indelta regementen, och det är derföre ganska brukligt, att i följd af en öfverenskommelse med dem om underhållet af skodon, de, vid möten, kommenderingar och marscher, nyttja stöflar, samt ofta hafva onyttigt besvär att, för uniformens skull, draga damaskerna utanpa stöflarna. Rusthällare vid Smålands grenadierbataljon bestå sina soldater, utom skorna, äfven stöslar. Skaraborgs regemente har begärt att få anlägga en omgång stöflar, på försök, att företradesvis begagnas å marscher. K. M. har bifallit detta. Gardes regementena hafva begärt att mot nuvarande skopassevolans få underhålla stoflar i stället för skor, emedan soldaten tycker mera om de förra. Uplands och Westmanlands regementen hafva inkommit med begäran att tå utbyta stöflar mot skor. Slutligen har K. M. vid detta års början, difallit krigskollegii hemställan att till hvarje infanteriregemente få öfversända ett par stoslar af ofvannämnda modell, för att tjena till jemförelse med i bruk varande Kollegium har i år, å sin framställning om anskaffning af åtskillig beklädnad för beväringsmanskapet, fått tillstånd att anskaffa 10,000 par dylika stoflar för bev-ringsmanskapet. Dessa 10,000 par har kollegiam uppdragit åt åua indelta regementen att i orten låta för sitt bevärirgsmanskap förlärdiga: det blir då godt tillfälle att pröfva deras företräde. Såsom en hufvudsaklig omständighet bör härvid nämnas. att modellen sör stöslaraa icke är strängt anbesald till efterföljd, så att förändringar å densomma är, efter vunnen erfaren het. tillåten. Detta är i korthet hvad sig i ,skofrågan tilldragit. Det synes häraf att, med undantag af de 13.000 par stöflar, som krigskollegium beställt för beväringsmanskapet, är ingen annan anskaslniag anbefald, än på regementenas begäran, och enligt soldaternes egen önskan. Förf:ns påstående, att stöfveln skulle blifva dyrare än skor med damasker, är icke sannolikt, isynnerhet då skodonets underhåll tages i betraktande, enär man kan utslita många sulor och fotsäder, med bibehållande af samma skaft. Att kostnaden ej blir större är äfven sannolikt deraf, att kompani-cheferna vid gardesregementena, som hafva skodonen på passevolans, sjelfva begärt förändringen. Förf:ns antagande af fördel för skon uti att man, om foten är skafd, kan nedvika baklädret och begagna skon som toffel, är utan all grund. En sko, med så löst bakläder, är just en sådan, som lättast genom sin tillkuipning om hälen, sårar densamma. Den fördelen tillkommer också stöfveln, att då ett kommissariat skall i fält anskalfa ett stort antal skodon och för olika storlekar, sådant är lättare med stöflar, emedan det har mindre oägenhet att vytija en något för stor stöfvel, i följd af de foten qvarhållande skaften, än en för stor sko. Men vi frukta för att denna skoartikel blir för läsaren alltför tråkig. Vi böra derföre sluta med något roligt. Det ,roliga, hvartill! Sv. Tidn:s förs:re skulle komma, är dock ej roligare, än att man skadeslöst kan förbigå detsamma med tystnad.