Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 maj 1855, sida 1

— — A — Hvad fattas dig, mitt barn? frågade modern ängsligt; ty hvarje blodsdroppe var förSvunnen ur den unga judinnans vackra ansigte, och hennes knän darrade. — Det är ingenting, min mor, ämnade hon svara, men krafterna öfvergålvo henne; det susade i hennes hufvud. och sanslös sjönk hon i den dödligt förskräckta modrens armar. Då hon återfick sansningen var det redan aston. Hon låg på sin säng i sitt lilla rum, och bredvid henne satt full af ångest hennes mor. En flod af tårar lättade hennes beklämda bröst. Det var tårar, hvilka, heta som eldgnistor, borttogo den brännande smärtan ur själen. — Hvad fattas dig, mitt stackars barn? hvem har förolämpat dig? hvad är det som förorsekar dig denna plåga? frågade under tusen smekningar matronan. Rachel gret fortfarande och fann slutligen äfven ord, med hvilka hon icke blott för sin mor utan äfven för sig sjell förklarade sitt inres plågsamma, retliga tillstånd ... Sedan hon öfvervunnit sin smärta, gick Rachel ned för att se om den sjuke, och hennes själ höjde åter lätt sina vingar. Intetoch ingen kan hindra mig i mitt sträfvande att vara värd hans kärlek, tänkte hon då hon in