A ——a—WQ2k ngnr——— A —— de Lhuys några dagar senare. Den sistnämnde och lord Westmoreland hade ester lord Johns afresa af grefve Buol å de ryske sullmäktiges vägnar blifvit inbjudna till en ny konferens, för att få del af vissa förslag, och bade antagit denna inbjudning. Engelska regeringen känner innehållet af dessa förslag, ehuru den ej är riktigt underrättad om den diskussion som ägt rum rörande desamma. Blott så mycket har den sig bekant, att förslagen af de allierade makternas representanter enhälligt befunnits oantagliga. Så stå sakerna för närvarande (d. 3), och ehuru engelska regeringen ej är obenägen att taga i ölvervägande några af Ryssland framlagda bestämda förslag, så anser den dock ej för önskvärdt att fortsätta underhandlingarne, så framt icke sannolikhet är för handen, att de skola föra till ett tillfredsställande resultat. Hvad nu Österrikes framtida politik anbelangar, så finner jag mig föranlåten att i afseende på denna punkt iakttaga den försigtighet, som sakernas belägenhet kräfver. Härtill har jag följande skäl. Vid slutet af konferenserna för klarade grefve Buol uttryckligen, att enligt hans förmenande ännu ej alla medel för fredens ernående vore uttömda och att det i synnerhet vore Österrikes pligt att söka finna en utväg, hvilken på samma gång som den står i harmoni med dess förpligtelser emot vestmakterna leder till det eftersträfvade målet. 2 eller 3 medlemmar af konferensen pröfva nu Österrikes slutpropositioner. Jag vet icke huruvida de kunna leda till några tillfredsställande resultater, men, Mylords, J delen säkerligen min åsigt, att vi för att ernå en säker och ärofull fred måste taga sakerna i ett lugnt och moget öfvervägande och icke blottställa underhandlingarne och fredsförhoppningarne genom förtidiga diskussioner och förklaringar, och detta så mycket förr, som ett dylikt öfvervägande icke på ringaste vis länder krigsoperationerna till hinder eller men. Derby yttrade derefter sin åsigt vara att de allierade i de diplomatiska underhandlingarne låtit föra sig bakom ljuset af Ryssland och att de uppoffrat allt för mycken tid och möda på bemödandet att indraga Österrike iförbundet. En fråga af lord Malmesbury, huruvida det förslag, som de allierade framlagt för Ryssland såsom förenligt med dess ära och värdighet, bestått i en inskränkning af ryska flottan i svarta hafvet, besvarade lord Clarendon jakande. Palmerstons förklaring i underhuset den 4 lät vida fredligare, än telegrassammandraget af densamma gaf vid handen. Hr Disraeli beklagade sig öfver dröjsmålet med framläggandet af konferensprotokollerna, åberopade de misslyckade fredsunderhandlingarne 1796, då dokumenterna genast efter underhandlingarnes afbrott blifvit meddelade, samt sporde hvarföre detsamma ej äfven skett i förevarande fall. Palmerston bestred tillämpligheten af det anförda exemplet. Då hade underhandlingarne blifvit fullkomligt afbrutna och hvarje hopp om fredens återställande uppgifvits. Nu hade visserligen konferenserna ej ledt till något resultat, men de hade ej blifvit afbrutna och tillochmed efter lord John Russels afresa från Wien och sedan konferenserna inställts på o bestämd tid, hade på de ryska fullmäktiges föranstaltande åter ett konferenssammanträde ägt rum. Regeringens sredsstrafvanden hade visserligen strandat, men man kan icke säga, att icke ännu andra vägar stå öppna, på hvilka under Österrikes bemedling freden kan ernås. Men å andra sidan ansåg sig lord P. ej eller göra rätt, om han väckte förboppningar, som aldrig kunna förverkligas. Protok. skulle med det snaraste framläggas för huset, och då ankommer det på det att bestämma hvilka steg som skulle tagas. Regeringen önskar att lemna huset och landet alla de upplysningar, som äro förenliga med det sistnämndas intressen, men under det den å ena sidan är fast be. sluten att i fall det blir nödigt fortsätta kri. get på ett med landets ära, värdighet och in tressen öfverensstämmande sätt, så vill den åÖ andra sidan ej låna sig dertill att stanga dör ren för afslutandet af en ärofull och tillfreds ställande fred. (Högljudt bifall.) I samma möte upplyste lord Palmerston, at lord Dundonalds (Cochranes) ostanamnda plan til Sebastopols och Kronstads eröfring, ännu a under vederbörandes pröfning. Det förljudes att engelska och franska rege ringarne hafva för afsigt att afsända 25,00( man landstigningstrupper för att understödj: operationerna i Östersjön. Engelsmannen sko la inskeppas i Leith och Fransmännen i Bres