Detta i sitt slag högst ovanliga arbete har Hult tillverkat utan att äga svarf eller borrstol och utan andra verktyg än dem han sjelf tillverkat. Mannen är helt och hållet sjelflärd och har uppnått den stora skicklighet, hvarom detta hans arbete bär vittne, endast genom de medfödda teckniska anlag, som han har gemensamme med så många medlemmar af vår särdeles intelligenta allmoge. Hult är på hemorten bjuden för bössan 100 rdr bko, hvilket således blir dess minimipris vid expositionen. — Här vore ett fält att verka för någon förmögen uppmuntrare af konst och industri, då Hult ej lärer befinna sig i synnerligen goda omständigheter, åtminstone ej så goda, alt han på egen hand kan göra sig och landet sin stora konstskickligbet till godo. Bössan förvaras tillsvidare hos ledamoten i Lokalkommitt6en, Grossh. D. Lundström, på Rosenlunds Fabrikskontor, och är tillgänglig för dem som vilja taga densamma i betraktande. För Götheborgs musikälskande allmänhet bör det vara en glädje att erfara, att vi snart erhålla ett besök af vår unga sångerska m:lle Adelaide Valerius, som tillbringat sin vinter under fortsatta studier i Berlin, och nu öfver Köpenhamn återvänder till saderneslandet. lille Valerius ätfoljes af en pianiste, fröken Minna Fugl från Köpenhamn, som studerat för Moschelles i Leipzig och nyligen med stort bifall uppträdt i Köpenhamn. — De båda unga konstnärinnorna väntas skola anlända hiti morgon och ämna gifva en konsert i Götheborg någon dag i nästa vecka. -I D. T. finner man en ur domkapitlets i Lund utslag hemtad redogörelse for de skäl som förmått nämnde domkapitel att från prestembetet skilja professorn och prosten Eberstein. Denna redogörelse är följande: eBIand de anmälanden och angifvelser, för hvilka å professor Eberstein blifvit yrkadt af dels torparen Jöns Påhlsson, dels mararen Westesson, dels en del W. Karups och Houfs församlingsboer uti särskilda skrifter samt af hvad vid den af kontraktsprosten Cedergren förliden sommar hållna biskopsvisitation mot prof. E. förekommit, har domkapitlet funnit honom till ansvar skyldig i följande punater: att han år 1849 tilldelat torparen Jöns Pålssons son Bengt Peter, som var bland nattvardsbarnens antal, vid dessas undervisning, två å tre slag med en käpp, hvilket tillrättavisningssätt domkapitlet förklarat icke hafda varit lämpligt eller hans då förehafvande embetsförrättning värdigt; att han under flera år vid många tillfällen hotat sina nattvardsbarn, att om de icke köpte några af honom från trycket utgifna predikningar, de icke kunde få af nattvarden blifva delaktige, hvilket ansetts såsom missbruk af embetsmakt; att ban mot bättre vetande antecknat uti husförhörslängden en Lars Nilsson såsom dräng hos muraren Westesson, oaktadt denne sednare deremot protesterat vid mantalsskrifningen, der Lars Nilsson blifvit såsom husman upptagen; att han under vintermånaderna inställt alla allmänna nattvardsgångar inom sina församlingar; att han uti husförhörslängderna icke fört nog fullständiga auteckningar öfver personers födelsedag och stälte samt deras kristendomskunskap; att han icke, i hvad på honom kunnat ankomma och bort af honom förväntas, sökt befrämja eller befordra beslutad skolhusbyggnad inom Houfs församling; att han, icke blott derigenom att han tillåtit sig från predikstolen Längfredagen 1854 inställa den af ansvarige vice pastorn N. A. Andersson till samma dag pålysta aftonsångsgudstjenst i W. Karups kyrka, utan äfven företagit sig stt, ansvarige vice pastorn ovetande och honom oåtspord, följande Påskdag likaledes från predikstolen bestamma angäende den af vice pastorn undervisade nattvardsungdomens konfirmation, gjort ett alldeles otillbörligt och oberättigadt ingrepp i embetsåtgärder, derom vice pastor Andersson enligt då ännu innehafvande förordnande ensam egde att bestämma och förfoga, samt ytterligare ökat ansvaret för detta obehöriga förfarande dymedelst att, då v. pastor Andersson samma Påskdag efter gudstjenstens slut, med upphåfvande af prof. E:s kungörande om nattvardsungdomens konfirmation, från kyrkogången för församliogen tillkännagifvit, att densamma komme att ega rum enligt vice pastorns bestämmande, prof. E. på ett i högsta grad oskickligt och hans embete ovärdigt sätt med maktspråk sökt detta tillkännagifvande förhindra och derigenom gifvit anledning till och förorsakat buller och oväsen, som bland den i kyrkan ännu församlade menigheten uppstått och stört den frid, rummets helgd sordrat och påkallat: att han, oaktadt i sådant hänseende undfångna allvarligaste och strängaste varningar och erinringar, icke tagit sig till vara för att onödiga och ohemula rättegångar utan skälig anledning anstålla och derigenom kif och oenighet väcka och åstadkomma; samt slutligen att, enligt samma dag (den 28 Mars) med deladt utslag i särskildt mål emellan Eberstein, kärande och kontraktsprosten Cedergren, svarande, angående å denne sednare yrkadt ansvar för förmenallt obehörigt och selaktigt försarande vid biskopsvisitationen i Karup. pros. E. blisvit besunnen genom denna sin ohemula och obehöriga angifvelse emot en vid iillfallet i förmans ställe å embetets vägnar handlande embetsbroder ådagalagt ett förnyadt bevis på sin benägenhet att oupphörligen ligga i oenighet och kif med sina embetsbröder och andra; hvarföre han förut blifvit strängeligen varnad. I betraktande af hvilka alla ansvarspunkter och enär prof. E. förut för fel i embetet erhållit varningar och varit från sitt embetes utöfning suspenderad, samt sålunda med honom iakttagits och försökts allt hvad författningarne föreskrifva innan afsättning får ega rum,