— satte frukosten, isynnerhet för Carrebos on sin dotters ankomst samt om Rachels talanger och företråden. — Hon kan allting; min rike bror har låtit henne lära allt: sticka och knyppla, och måla och brodera. — Det är den vackra flickan, som vi i går sågo i H. i den besynnerliga vagnen, sade Eichstädt till Wanda. — Icke sannt, det är utomordentligt romantiskt, värde kusin? svarade denna. Emellertid fylldes det lilla rummet allt mer och mer med folk. Fru Silberman och pigan sprungo allt hvad de förmådde, utan att dock kunna tillfredsställa alla gästerna, och Rachel, som på sin lilla kammare kunde höra och till en del äfven se detta, beslöt att gå ned och erbjuva modren sitt biträde. I början ville fru Silberman icke gå in derpå, men då Rachel vänligt föreställde henne, att hon ju hade nöje af att arbeta, öppnade bon sjelf dörren för henne och lät den undersköna flickan inträda, duka ett frukostbord och framsätta de enkla, landtliga rätter, hvarmed hennes visthus var rikligen försedt. Jagarnes ögon och lorgnetter riktades på den egendomliga uppenbarelsen. Rachel såg mut som en drottning, hvilken, för att på det öoksta hedra sina gäster, beslutat att sjelf be2