Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 maj 1855, sida 1

se med engelska approcherna, för att derigenom gifva solket nödigt skydd under deras arbeten. Efter cirka 3 timmars förlopp riktade imellertid fienden en häftig eld på afdelningen j framför groparne, i hvilka den drog sig tillbaka och försvarade dem med framgång. I denna assar stupade likväl olyckligtvis 2 ofsicerare, öfverste Egerton och kapten Lempriere. Lord Raglan återkommer i slutet till den i sin förra rapport omnämnda olyckan, att ett krutmagasin sprungit i luften uti ett af de engelska batterierna, för att anföra den själsnärvaro och beslutsamhet, som artillerikapten Dixon ådagalagt vid detta tillfälle, derigenom, att han genast lät skicka fienden en salva, oaktadt den förvirring bombens krevering förorsakat. 10 husarregimentet var fullständigt ankommet från Ostindien och 84:de insanteriregimentet från Corfu. I Daily News läser man följande detaljer om affären på högra flygeln natten till d. 20: I natt gjordes ett tappert anprepp på några i fronten af de vid franska kullen framskjutna löpgrafvar belägna skottgropar. Det lyckades visserligen, men kom att stå oss dyrt. Taätt intill denna under byggnad varande parallel hade Ryssarne anlagt flera skottgropar, al hvilka den ena oss närmast belägna kunde rymma ungefär 120 man. Att taga denna var målet för angreppet, ty den besvärade våra arbetare allt för mycket, och var dem så nära på halsen, att vårt folk och Ryssarne kunde kaSta stenar och tomma flaskor på hvarandra. Från vår främsta fulländade parallel var denna genanta grop cirka 480, från ryska Kedanbatteriet ungefår 1800 fot. Närmare detta ligger dessutom ett stenbrott, i hvilket likaledes ryska skyttar drifva sitt handtverk. Öfverste Egerton ledde angreppet med 2 kolonner, som anfördes af kaptenerna Lempriere och Gilby. De fsramträngde med bajonetten och snart var den första gropen i deras händer. Nu gick det löst emot den andra, men här var man redan beredd på angreppet, och hade, lörmodligen från stenbrottet, hemtat förstärkningar. Vårt folk emottogs med en dugtig salva; kampen var hårdnackad, tills slutligen Ryssarne äfven lemnade denna grop i sticket. Våra arbetskompanier varo imellertid sysselsatta med att draga sappen ända till den först eröfrade gropen, för att kunna bibehålla denna. Att upprepa denna manöver äfven med den andra, dertill var det redan för sent, ty hela garnisonen hade under tiden alarmerats, och man hörde ryska trumslagarne trumma till utryckning. Det förflöt dock fulla 2:ne timmar, till dess de kommo anryckandes i 4 mörka kolonner; straxt derpå riktade de emot sina, nu våra skottgropar, tvenne med granater laddade faltslycken. Det sköts äfven från Redan-batteriet och hamnen. Sedan tystnade artilleriet och de ryska kolonnerna framryckte i stormsteg. Den andra gropen blef af oss genast öfvergifven, men den första försvarades mot öfmakten med sådant hjeltemod, att Ryssarne måste vika. Ofverste Egerton ville just med sin hand full folk ännu en gång rycka ut, för att äfven göra fienden den andra gropen stridig, då en gevärskula träffade honom i munviken och sträckte honom död till marken. Hvarje vidare angrepp slogs nu ur hågen och man åtnöjde sig med att förvissa sig om besittningen af den första gropen. Öfverste Egerton var icke det enda offret denna natt; före honom föll kapten Lempriere, som var nästan bara pojken men gjorde under af tapperhet. Egerton hade burit honom såsom ett barn på armen ur slagthvimlet, men han dog i hans armar och straxt derelter var äfven öfversten död. Från Portsmouth berättas, att engelska örlogsfartyget Dauntless den 20 April aflossade det första fulla laget emot hamnbefästningarne. Fartyget hade lagt sig på 2100 fots afstånd från stranden och gifvet 2 fulla lag, utan att ryska kulorna tillfogade det någon väsentlig skada, men plötsligt sprang en ka—— — A