Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 maj 1855, sida 1

återtog August allt lisligare. Genom att misshandla en gammal tjenare, som är oss kär, genom att håna min faders minne! allt sedan er ankomst i går, har ni framställt ert lynne, er karakter och ert hjerta i en sådan dager, att det är omöjligt för min mor att längre uthärda er närvaro. Onkel Tribert, som spatserade fram och tillbaka på golfvet, stannade tvert och såg den unge mannen skarpt i ögonen. — Således har du då kommit för att kungöra mig, att jag skall uppslå mitt läger på något annat ställe? yttrade han. Angust svarade icke; men hans tystnad var lika betydelsefull som ett bekräftande svar. — Låt gå då! fortfor Tribert med allvar; men sedan vi nu engång börjat säga hvarandra sanningen, så har jag också en gås oplockad med dig. — Till att börja med, hur är det väl möjligt, att mina manr kunnat misshaga dig, som mottog mig här i går, under det du läste i en tidning, och som förklarade dig för en anhängare af den princip, att enhvar bör uppföra sig efter sin egen smak, och alldeles icke bekymra sig om andra. August gjorde en rörelse och försökte framstamma en ursäkt. (Forts.)