Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 maj 1855, sida 1

hvilka vi måst i så många år försaka sådana saker, som kunnat lända till landets förkofran och utveckling i ekonomiskt och andligt afseende, blifvit temligen ändamålslöst utgifne, enär vi i alla fall icke hafva försvarsverket på den fot, att det kan uppträda med någon kraft, då fråga blir om något allvarligare än lustläger och vaktparader. Och hvarthan, frågar man väl då, hafva dessa ofantliga summor, dessa millioner af landets tillgångar tagit vägen? Oaktadt S. T. erkänt de rådande bristerna och antydt att utom dessa allmänt kända brister förefunnes många andra, som grannlagenheten förbjöd att nämna, stöter såsom vanligt denna fråga Sv. Tidn. för hufvudet, och föranleder den ärade yrkesbrodern till följande svar: Dessa och dylika om den fullkomligaste obekantskantskap med kostnaderna af de föremål, som tillhöra ett lands krigsväsende, vittnande frågor hafva många gånger blifvit besvarade; likväl utgöra de ändå stående theser, spikade på oppositionstidningarnes spalter. Men då man har så många andra bockar att slagta får man icke heller glömma dessa Thors. Vi bedja Sv. Tidn:n ursäkta, att vi ej kunna finna denna förklaring fullt nöjaktig. Den nämnda frågan har oss veterligen aldrig blifvit i Sv. Tidn. besvarad annat än möjligen i de sväfvande ordalagen, att kostnaden för de föremål, som tillhöra ett lands krigsvåsende är mycket stor. Men detta svar är af samma halt, som om en slösaktig bankruttör, hvilken man frågade hvartill han användt sina stora inkomster, derpå svarade: kostnaden för mitt lefnadssätt bar varit så stor; ni begripa ej ni, tarfliga menniskor, hvad det kostar att hålla ekipage, gifva goda middagar, m. m. — Vi befara att gäldenärerne icke finna detta svar fullt tillfyllestgörande, äfven om det ofta upprepades. Den näsvisa bocken skulle sannolikt ofta åter uppstå, på den grund att han aldrig blifvit ordentligt slagtad. Och när slutligen något annat svar ändå ej kan erhållas, skola sannolikt vederbörande okunnige frågare komma till det resultat, att det varit klokare att icke hafva ekipage, icke gifva så stora middagar, utan, såsom man säger, rätta mun efter matsäcken, d. v. s. använda medlen med sparsamhet och omtanka, endast till verkligen nyttiga och nödvändiga saker. Då hade säkert hushållet stått sig godt, befunnit sig i god ordning och de förarglige frågarne (revisorerne) hade icke haft någon giltig anledning till anmärkningar. Hvad som gäller den enskilta hushållningen gåller äfven statens. I det ena hushållet ser man, till följd af en god anordning, allting komplett, allting på sin plats, bergning och oberoende, och detta allt oaktadt detta hushåll haft mycket små tillgångar; i det andra, der samma omtanka saknas, röja sig, under en viss mera lysande yta, brister af alla slag; i hvart ögonblick fattas det något, som måste för tillsallet lånas, o. s. v., och detta oaktadt man här haft stora tillgångar till sin disposition. — Det synes vidläda all statens hushållning att vara förenad mer eller mindre med misshushållning, hvadan man på sednare tiden funnit för godt att åt enskilta entreprenörer upplåta så mycket som möjligen kan på den vägen utföras. Särdeles gäller dock detta militärförvaltningen och det icke i Sverge allena, utan i alla länder, som laborera under detta s. k. krigavasen, som sedermera ej duger för krig. ARR