Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 maj 1855, sida 1

J ju skicka henne in på fattighuset! svarade Tribert buttert. August och hans mor gjorde invändningar häremot. — Nå, så låt henne dra hin i våld! fortfor kaptenen uppbragt. Men låt henne ej stanna här, hvarest vi behöfva ett redigt hufvud och ett par arbetsdugliga armar. Jag ser väl, att min syster ej glömt sin gamla förkärlek för att skapa sig pligter, der hon egentligen blott borde hafva rättigheter; men det måste blifva annorlunda, om jag så skall vända upp och ned på hela huset här. Förstån J mig? August och madame Fourcard sågo på hvarandra. Den unge mannens otålighet tilltog med hvar minut. Till svar på sin onkels utrop gjorde han halfhögt den anmärkningen, att en hvar väl hade lof att inrätta sitt hus, som han behagade. Men det såg ut, som onkel Tribert tycktes taga detta för ett gillande utaf sitt uppförande; ty han förklarade, att han i den punkten var fullkomligt ense med sin systerson, försäkrade åtskilliga gånger, att han nog skulle få tjenstfolket dresseradt efter sin smak och begärde slutligen sin frukost. (Forts.)