Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 maj 1855, sida 1

kompagnement af ätbörder, som i början förvänade August och sedan gjorde honom uppbragt. Han tog den gamla Rosa, som invecklade sig i oändliga förklaringar, i armen och nödgade henne vänligt att draga sig tillbaka i köket, och derpå gick han sjelf in i salongen. Här träffade han sin mor, som sökte rättfärdiga sin gamla tjenarinna, i det hon åberopade hennes nit, hennes redbara karakter och de tjenster, hon under en lång följd af år gjort familjen. — Nå ja, hvad hör det hit? utropade Tribert. Är det väl mig, som hon gjort dessa tjenster? Hvad båta mig dessa goda egenskaper, som hon en gång haft? Till och med den bäste seglaren i flottan blir en gång för gammal till att göra tjenst mer, och då blir den kasserad. — Man har dock väl tjenstesolk för att blifva betjenad af dem, och ej för att blott bevisa dem tacksamhet. — Men onkel vill väl dock icke, att vi skola jaga en duglig menniska, som tjenat min mor alltsedan hon var helt liten, och som troget haft omsorg om mig från min tidigaste barndom, på dörren med två tomma händer? invände den unge mannen i en temligen häftig ton. — Ja, om ni ej viljen göra det, så kunnen