Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 maj 1855, sida 2

i högsta grad stelt och opassande. Sedan de frågor och svar, som ett sådant första möte naturligtvis måste framkalla, blifvit utvexlade, kastade han sig i en länstol, der han i all sköns lugn började tugga på sina naglar. Madame Fourcard, som fruktade för det intryck, ett dylikt uppförande skulle göra på onkel Tribert, gjorde sig det omaket att söka mildra den unge mannens vresiga lynne genom att på ett behändigt sätt inslata några vänliga och försonande ord till honom under samtalet; men det gick henne, som det vanligtvis går vid dylika tillfållen: hennes tålamod gjorde honom blott ännu mera förtörnad. En förlåtelse, som man ej förtjent genom ånger, är nästan en förolämpning; ty den förökar den missbelåtenhet man känner öfver sitt orätta handlings sätt med missnöje mot det ädelmod, för hvilket man är föremål. August visade sig således blott dubbelt förtretad öfver sin mors öfverseende. I stället för att svara henne, tog han en tidning, som han gäspande började läsa. Madame Fourcard, hvars tålamod nu var slut, anmärkte helt torrt, att hennes salong ej var något läskabinett. — Jag trodde, att denna tidning fanns här, för det att man skulle läsa den! svarade den unge mannen i en kall och bitter ton.