Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 maj 1855, sida 2

. ten till d. 13 April åt Brussa till sett ett klart rödt sken hvaraf man slöt att elden ännu härjade derstades. Man anslog antalet af de vid jordbäfningen omkomna till 400. SARDINIEN. Med ministerkrisen förhåller det sig i korthet på följande sätt: I budgeten för löpande året, hvilken redan för några månader sedan blifvit antagen i båda kamrarne, var utstruken en post af 900,000 Lire till presterskapets aflöning, under förutsättning att lagen om klostren och vissa prebenders indragning skulle gå igenom, då den för detta ändamål behöfliga summan på detta sätt blefve att tillgå. Då klosterlagen, som har hela prelaturen mot sig, förekom i senaten, förklarade helt plötsligt och oväntadt biskopen i Casali, å egna och medbröders vägnar, att de äro beredde att gifva de 900,000 francs som blifvit utstrukna ur budgeten, så framt bara klosterlagen blir förkastad. Detta anbud, tillade prelaten, skedde med pålvens bifall. Premierministern Cavour begärde då ett uppskof i debatten, för att ministrarne måtte kunna taga biskopens förslag i ölvervagande. Som nu ministrarne ej ansett sig böra antaga propositionen och förutsett att senaten skulle förkasta klosterlagen, hafva de föredragit att afträda. Då likväl den hittillsvarande krigsministern Durando fått i uppdrag af kungen att bilda den nya ministeren, är att antaga, det flera af hans kolleger åter inträda med honom i styrelsen. Någon förändring i Sardiniens liberala politik tycks ej i någon händelse vara att befara. Den general Durando, som här är i fråga, har fört ett temligen äfventyrligt lif. 1829 promoverades han till juris doktor vid universitetet i Turin, men emigrerade tvenne år derefter till Schweiz, på grund af den politiska förfö!jelsen i slutet af Carl Felix regering. Sedan begaf han sig till Berlin, der ban inträdde i den af Achille Murat anförda främlingslegionen, deltog i kampen emot Holland och utnämndes 1832 till löjtnant. Frin Belgien gick han till Portugal för att tje na Dom Pedro, och under Oportos belägring af Bourmont. som anförde tyrannen Dom Miguels trupper, fann han flera gånger tillfälle att utmärka sig. Vid den afgörande stormen blef han svårt sårad. 1834 blef han kapten och blesserades åter i slaget vid Asseceira, efter hvilket han utnämndes till riddare af tornoch svärdsorden. Då Portugal fått sin fria författning, gick ban till Spanien för att kämpa för friheten emot Don Carlos. Han bevistade här alla fälttåg från 1835 till 1841, steg till öfverstelöjtnant och efter Morillas belägring till öfverste samt blesserades 3 gånger i slaget vid Chiva, icke långt från Valencia. Han var en trogen anbängare af regenten Espartero, och nödgades efter dennes fall draga sig tillbaka till Frankrike. Durando vände 1844 tillbaka till sitt fädernesland, men då han under ett kort uppehåll i Paris utgifvit ett verk om den italienska nationaliteten, blef det honom förbjudet att vända tillbaka, och han återsåg först Piemont, då detta land fått sin fria författning. Då sardinska pressen blifvit fri, grundade han med flera liktänkande det ansedda bladet Opinione, men utbytte snart åter pennan emot svärdet, utnämndes af ministeren Balbo till öfverste och sändes till Milano för att tjena den provisoriska regeringen i Lombardiet. I spetsen för en skara frivilliga försvarade han länge gränsen emot Tyrolen, men då Österrikarne öfversvämmade Lombardiet, bemäktigade sig Durando, som ej var beskyddad genom den afslutade vapenhvilan, genom en djerf kupp, Bergamo och gick kort derefter tillbaka öfver Ticino i spetsen för 5000 man. Carl Albert utnämnde honom till general och adjutant, och vid denne konungs sida kämpade han i det olyckliga slaget vid Novara. I dep. kommaren har Durando alltid anslutit sig till de moderatliberala och har i synnerhet sysselsat sig med militära frågor. Senast bar han uttalat sig för alliansen med vestmakterna och hans anförande i denna sak väckte allmän beundran. BELGIEN. Den nye premierministern har, till följe af en till honom riktad förfrågan, förklarat, att han, som förut varit en anhängare af differential tullarne, nu, sedan han blifvit battre underrättad, är deras motståndare. Han anser frihandelssystemet vara det enda, hvarpå en förståndig regering i våra dagar måste arbeta.