Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 maj 1855, sida 2

varsko vakten: genast ila trupperna till bröstvärnet och afvakta Ryssarne för att valkomna dem med en salva inpå lifvet och sedan ansalla dem med bajonetten. vAllt låter tro, att den nu åter började belägringen skall hvarje dag göra nya framsteg. En lång bekantskap med terrängen och en väl förvärfvad kännedom om Sebastopols besastningar böra utan tvifvel ingifva våra kunniga genioch artilleriofficerare någon af dessa fyn diga kombinationer, hvilka äro för en belägring hvad en strategisk ingilvelse är för ett saltslag. Den i Tislis utkommande ryska tidningen Karkas innehåller en berättelse om en emellanRyssarne och Schamyl förefallen utvexling af fångar, vid hvilket tillfälle den namnkunnige höfdingen erhöll tillbaka sin son, hvilken, bortförd som gosse, blifvit uppfostrad i Ryssland och till och med trädt i rysk tjenst. I fjol somras hade furstinnorna Tschawtschawadse och Orbelian med sina barn tagits tillfånga af Schamyls skara. Efter många fåfänga bemödanden af såväl regeringen som de fångnes anförvandter lyckades man slutligen förmå Schamyl att samtycka till deras utvexling emot hans son och en summa af 40,000 silfverrubel. Den 23 Mars utryckte begge partierna för detta ändamål; Schamyl, som ända till sista ögonblicket var mycket misstrogen, med 6 å 700 man och några kanoner. Sedan han uppställt sitt folk på högra stranden af gränsfloden Mitschick, Ryssarne på den venstra, skickade han sin andra son Kasi-Muhamed, med 30 murider, jemte de vagnar, på hvilka sångarne besunno sig, Ryssarne till mötes. Från ryska sidan satte en afdelning skarpskyttar med general Nikolai, furst Tschawtschawadse och Schamyls utvexlade son, Dschamal-Eddin, öfver floden; dem följde en vagn med den stipulerade penningesumman. När Dschamal-Eddin närmade sig passagen öfver floden, upprepade tusentals röster i entonig sång orden Estaphir alla, hvilka innehålla en bön om ett företags lyckliga ut gång. På floden bragte man honom en dragt, en skänk af hans far, hvilken han genast skulle taga på. Sedan han kladt om sig, besteg han med de ryska officerarne och sin bror Kasi Muhamed berget, der hans far satt, omgifven af muriderna; öfver Schamyls hufvud höll en bergsbo en stor mörk solskarm. Schamyl är en utomordentligt skön man af 47 år, med ett mycket klokt uttrycksfullt ansigte och ganska vänliga manr. När hans son närmade sig honom, räckte han honom handen alt kyssa, omfamnade honom sedan och gret. Sedan bugade han sig ganska vänligt för de ryska officerarne och bad dem framföra till general Nicolai hans tacksägelse för den goda behandling hans son rönt. Keserenten tillfogar, att denna sammankomst redan derigenom är märkvärdig, alt sedan 1839 ingen Ryss någonsin sett Schamyl. En i Konstantinopel utkommande fransk tidning meddelar ett bref från Brussa med följande detaljer om den der timade förfärliga jord bäfningen: I går afton (d. 10 April) försattes vi i dödlig ångest genom 2 eller 3 häftiga jordstötar. Fem minuter senare och det fanns ej mera i Brussa någon större offentlig byggnad, som ej låg i ruiner. Den herrliga moskeen Ulu-Dechurni, vår stads stolthet, som vid den första jordbafningen förlorat 2:ne minareter och hvars kupoler vid samma tillfälle fått sprickor, är nu i grund förstörd; de första sultanernas berömda turbaner ligga begrafna under grushögarne. Andra moskeer undergingo samma öde; måhända har ingen enda massiv byggnad undgått att instörta. De 3 broarne, som sammanbinda de begge stadsdelarne, hafva instörtat, så att förbindelserna äro afbrutna. Flera khaner och bazarer äro helt och hållet eller delvis förstörda. Trähusen hafva till största delen förstörts genom brand. Kl. 9 på afto nen bröt elden ut på flera punkter och ännu (d. 11) är den ej slackt. Det är en gräslig anblick. Det europeiska qvarteret har ännu lidit. minst; Frankernas hus ligga på slätten och skadades följaktligen mindre af jordstötarne. Inalles hafva vi tills dato försport inemot 150 mer eller mindre starka jordskakningar. Offrens antal har ännu icke kunnat utrönas. Afven den närbelägna byn Tchindschi har totalt förstörts, äfven flera arrendegårdar. Bladet tillägger ytterligare, att. enligt en engelsk kaptens utsago, hade man på Marmorasjön nat