Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 maj 1855, sida 1

gjort honom orätt, hade hon glömt att den hemkomne resanden måste vara trött, då denne osrivilligt gaspade och sälunda påminte henne derom. I — Nå, yttrade hon och reste sig. Det är då både synd och skam af mig, att jag setat här och uppehållit dig, sedan du på två nätter ej njutit någon hvila och således måste vara mycket trött. Vi kunna ju alltid få tid att tala om min son; ty nu stannar du ju för alltid qvar hos oss, och du kan då i alla fall sjelf dömma. Sof nu, älskade broder; när du vaknar, tänker jag väl, att August har kommit hem. Hon omfamnade åter sjömannen, som utan att kläda af sig kastade sig på en soffa och snart insomnade. Då han åter uppslog ögonen, hade det nästan blifvit afton, och den nedgående solens strålar förgylde rummets tapeter. Tribert, som kande sig uppfriskad af sömnen, men ännu var försjunken i denna behagliga dvala, som utgör öfvergången från sömn till det vakna tillständet, begynte se sig omkring och göra bekantskap med det för honom bestämda rummet. Allt vittnade om madame Fourcards kärleksfulla uppmärksamhet. Rummet var sörsedt med samma möbler, som prydt deras faders, och vid anblicken af desamma förekom det