Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 maj 1855, sida 2

Utrikes Nyheter. I dag hafva vi för första gången i år per ångbåt (Nordcap) från Köpenhamn bekommit utländsk post. Man talar numera icke särdeles om konferenserna i Wien sedan de blifvit uppskjutna på obestämd tid. Den kontraproposition, som Ryssland uppstälde i sammanträdet den 26 April, påstås ifrån säkert håll hafva bestått deri att sunden skulle förblifva slutna och Ryssland och Turkiet äga att utan någon kontroll eller inskränkning hålla så stor sjöstyrka de behagade i svarta hafvet. Förslaget åsyftade alltså ingenting annat, än att återställa tillståndet före kriget. Den enda förändringen skulle bestå uti den stipulationen att Turkiet, om det kände sig hotadt, skulle kalla de andra makterna till hjelp. Det förstås af sig sjellt att detta förslag genast förkastades. Flera tyska tidningar förtälja, att österrikiske utrikesministern Buol är sysselsatt med utarbetandet af ett nytt bemedlingsförslag. Från krigsteatern saknar man äfven nyhe ter, då nu elden, för att spara ammunitionen, t. v. blifvit instädd. Under tiden utför ingeniörkorpsen nya arbeten, som böra sätta de allierade i tillfälle att åter öppna elden med okadt eftertryck och större verkan. Det anses nu som fullt säkert, att franska kejsaren på obestämd tid uppskjutit sin resa till Krim, och det är sråga om huruvida han ej helt och hållet slagit den ur bågen. Framflyttandet af expositionens öppnande till d. 15 Maj är ett osvikligt tecken, att ingen resa i någon händelse kan blifva utaf förrän de sista dagarne af Maj. Mordförsöket emot kejsar Napoleons lif hade väckt mycket uppseende och, enligt hvad det synes, i Paris ytterligare stegrat deltagandet sör denna märkvärdiga personlighet. Mördaren ir, såsom redan telegrafsen uppgaf, en Italienare, heter Leverani eller Laverini samt är till yrket skomakare. Attentatet förölvades emellan kl. 5 och half 6 på eftermiddagen d. 28 April, då kejsaren red i avenyen till Champs Elyges med tvenne adjutanter. En karl närmade sig kejsaren och aflossade ett pistolskott på honom. Hästen stegrade sig vid knallen, hvilken väckte kejsarens uppmärksamhet, så att han vred bort hufvudet något i det ögonblick då ett nytt skott aflossades af mördaren. Denne gjorde sig i ordning att skjuta för 3:dje gången, då en korsikan vid namn Alexander kastade sig öfver honom och brottades med honom, tills begge rullade omkring på marken. Kejsaren såg efter om hans häst var skadad, derefter tog han af hatten och helsade massan samt öppnade sina kläder för att visa det han ej blifvit träffad. Det första ord han derefter yttrade skall hafva varit att han tillsagt sin adjutant Edgar Ney att rida förut och lugna kejsarinnan, som åkte före på vägen till Boulognerskogen. Sedan kejsaren hunnit upp sin gemåls vagn, hade han fortsatt sin väg i skridt bredvid vagnen. Folket hade genom de lisligaste manifestationer betygat sin afsky för gerningen och sin glädje öfver kejsarens räddning. Mördaren hade blifvit arresterad och genast kastad i en vagn samt afförd till häktet. Vid de med honom —h— A WWWA —— ——