— 2 Till Fattigvårdsfrågan. Berättelsen om Götheborgs allmänna sattigvårds förvaltning under år 1854 innehåller ej blott de nakna sisleruppgilterna i afseende å denna förvaltning, utan ingår i bedömmande af sattigdomens anledningar och förslår medel till dess afhjelpande på ett sätt, som är värdigt den ädla penna, som tydligen författat åtminstone dessa sednare delar af berättelsen, och som väl förtjenar uppmärksamhet äfven utom Götheborgs samhälle. Vi vilja derföre först i korthet meddela det statistiska och sedermera med större utförlighet återgifva de delar af berättelsen, som äro af allmännare betydelse. Allmänna fattigvårdens inkomster under året hafva utgjort i summa 56, 150 rdr bko, af hvilka 14,552 utgöra anslag af stadens allmänna tolag. Utgisterna hafva uppgått till 59,739 rdr bko, hvadan en brist uppstått af 3,589 rdr, hvilken fyllts dels af reserverade medel, dels af sattigvårdens kapital. Fattigvårdens tillgångar utgjorde vid 1854 års slut 48,771 rdr bko, af hvilka 21,269 tillhörde donationsoch 27,502 rdr kapital-fonden. — Inkomsterna för de under direktionens vård ställda afgifter för krogoch bränvinsdistilleringsrattigheter, som blifvit anslagna till ränta och amortering å det lån å 200,000 rdr, som blifvit upptaget för byggandet af det nya arbetsoch lörsörjningshuset — inkomsterna häraf hafva uppgått till 11,931 rdr, hvartill kommer behållningen sedan 1853, räntor m. m., så att totalbeloppet utgjorde vid årets slut 23,992 rdr. Då häraf blifvit betald ränta å nyssnämnda lån, hvilken uppgått till 9,231 rdr, återstår behållning till år 1855 rdr bko 14,761. Vid en jemförelse med utgifterna i och för fattigvården under det nu redovisade året med år 1853, finner manatt utgifterna under det sistförflutna öfverstigit med 3,000 rdr det föregående. Denna ökade kostnad beror dock lyckligtvis ej derpå, att fattighjonens antal förökats, utan uteslutande på de stegrade priserna å proviantpersedlar, till följd den betydliga stegring i priserna å alla lilsförnödenheter. Fattighjonens antal har ej ökats, utan tvertom icke obetydligt minskats, såsom man kan finna af följande jemförelse. är 1852. 1853. 1854 Helförsörjningsbjon på baracken . . . 326. 430. 423. Å landet utpensionerade äldre fattighjon . . 67. 55. 44, landet utpensionerade barn , 363. 391. 395. På Barnhuset ., 27. 30. 19. Summa Helsörsörjningshjon. 883. 906. 881. Fattigvårdsbidrag hafva åtnjutits af: år 1852. 1853. 1854. Äldre peraoner i Fattigrotarne . , 386. 348. 344. Personer som åtnjutit uppfostringsbidrag . , 136. 155. 157. Skolbarn, som ernållit middagsmat o. kläder. 244 321. 315. Lessiske pensionärer.. 1156. 170. 172. Summa 942. 994. 1048. S:a understödstag. år 1852: 1825. 1853: 1900. 1854: 1929 Som man af ofvanstående ser, så utgöres tillvexten nästan endast af skolbarn, af hvilka 131 mera, än under år 1852 få middagsmat under läsdagarne. Desse borde egentligen icke anses som fattighjon, men de äro likväl upptagne i förteckningen. Kostnaden för hela fattigvården, fördelad på samtlige understödstagare, visar att hvarje fattighjon kostat under år 1854 nära 31 rdr bko, under åren 1852 och 1853 var kostnaden rdr 27: 30 sk. och 30 rdr bko. Helförsörjningshjonen äro fördelade på barn— Tn —