Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 maj 1855, sida 2

huruvida pastor Hasselqvist ännu författat de tvenne skrifter, hvilkas uppsättande åt honom uppdrogs af konferenserna uti Moline oeh Andover 1853, så uttryckte konferensen en önskan, att det måtte ofördröjligen ske, och skrifterna föreläggas konferensen. Konserensen uttryckte ock en liflig önskan, att samma broders värderika afhandling om Dopet måtte snart blifva fulländad och tillgänglig för våra landsmän. Äfven beslöts att utfärda och underskrifva en rekommendation till förmån för försemlingarnes kyrkobyggnader uti Chicago och Geneva. En protokollsbok skulle af sekreteraren inköpas, och konferensens öfverläggningar oeh beslut deruti inskrifvas, samt räkning derå nästa konferens föreläggas. Föregående konferensers protokoll skulle äfven efter för handen varande anteckningar derstädes införas. Om justeringen af detta närvarande protokoll beslöts, att det genom sekreterarens försorg skall införas i den snart utkommande svenska tidningen, och om ej derefter anmärkningar till sekreteraren inkomma, anses protokollet justeradt och införes i protokollsboken. Nästa konferens ntsattes att hållas nästkommande 12 April 1855 uti f. d. Norska numera Svenska Luther ska kyrkan i Chicago. Afslöts med bön. In fidem prot. L. P. Esbjörn, Sekreterare. På ett annat ställe i tidningen yttras: ÅFrån allt flera håll inkomma förfrågningar om icke lärare kunna erhållas, och är det på en gång glädjande att förmärka hungren i landet efter ordets predikan, och sorgligt att hjelp ej kan sändas åt alla håll. Så skrifves från Indiana af en församlingsmedlem, som besökt landsmännen der: O, mitt hjerta kunde brista af smärta, då jag. hörer deras rop efter en trogen evangelisk lärare af vår bekännelse, och ser den stora nöd, som råder ibland dem. Måtte Herren, den evige Förbarmaren, höra deras böner och sända dem en trogen herde, som kan bryta lifsens bröd åt dem. Ack, om jag kunde gråta, om jag kunde bedja, så att de snart finge deras hjertans begär uppfylldt! Från ett ställe i Minnesota heter det bland annat: Vi äro bär en hjord, som går här i vilda skogen såsom får, de der ingen herde hafva. Vårt behof och vår längtan efter en rättsinnad lärare är stort; måtte Herren af sin stora kärlek och nåd för Christi skull uppfylla det och sända oss en man efter sitt sinne, som rätt kan dela och förkunna salighetens rena ord ibland oss. I anledning häraf får nämnas, att kallelse på kallelse afgår till prester i Sverige; de som kunna bedja, bedja att de både måtte träffa de rätta personerna, och att Herren ville böja deras hjertan att försaka fädernesland och vänner och utsigter, och komma till troget och välsignadt arbete i den stora vingården här. En fröjdande nyhet kan jag nu meddela, att, sedan pastor Svensson sagt sig icke kunna emottaga kallelsen härifrån, samma kallelse är sänd till missionären Lundgren i Ostindien, som redan är på vägen hit. Herren bevare honom på vägen, och sände oss många sådane! Här är ett salt för Guslaf-Adolfs-föreningen alt verka! Följande är karakteristiskt för de amerikanska förhållandena: Ett ord i en vigtig sak. Från flera håll hafva bref anländt med klagomål öfver strider, partieväsende och arbete på att få svenskarne att lemna den lära, i hvilken de blifvit uppfödda. Frågor framställas om man bör höra lärare af annan bekännelse, o. s. v. Utgifvaren får i anledning häraf öppet uttala sin mognade öfvertygelse i detta-ali. Jag vei alltförväl huru illa det skall låta i mångas öron, men det får icke hjelpa. Från vestra Iowa skrifves t. ex. att en hr Smith redan hunnit dela ett settlement der i partier, tillsätter prester och naturligtvis far ingen annan gälla för en rätt lärare utan han sjelf. Böra nu de arme bedragne icke varnas? Hvad är nu denne Smith för en man? Enligt de underrättelser jag har om honom, innästlade han först sig i Chicago hos Norrmännen der, under föregifvande att han varit Svensk prest, dermed han ljugit sig fram på flera ställen. Men, sedan han samlat penningar till en kyrkobyggnad och rest upp främet dertill, som likväl föll omknll, drog han sina färde i all tysthet. Derefter afhördes han icke på några år; men omsider började han åter synas såsom Methodistprest. Man har sagt att han blifvit utesluten både ur lutherska och numera äfven ur methodistförsaml., och jag fruktar med de klaraste käl. Denne man vill nu göra sig upp sitt eget parti och bedraga dermed efter själaföda hungrande landsmän. ,Läter dock ingen förföra eder med fåfänga ord! Behöfves mer hårom skall det icke brista. Hvad nu sjelfva den vigtiga saken beträffar att höra lärare af annan bekännelse, så kan nu endast i korthet derpå svaras. I en följande artikel, om skiljaktigheterna emellan kristna, skall visas, huru många läror och just af hufvudlärorna de flesta kristliga samfunden, eller denominationerna, hafva gemensamt, hvarföre det icke kan skada utan deremot gagna att höra fromma män, som predika samme Christus, som vi. Men, har du ett ömt samvete, tro dig icke för väl om din förmåga att ,pröfva allt, hvilket språk man vet halla dig för ögonen bittida och sent; kom ock ihåg, att skriften icke tillagt hvar och en den gäfvan att åtskilja andar (I Cor. 12: 10) samt att när Apostlarne varnat för falsk lära på så många ställen, de dermed omöjligen kunnat vilja gifva dig en förmaning att höra allt omöjligt. Gör derföre denna åtskillnad; om den, som är i fråga att höra, bekänner sig till hufvudsanningarne i Bibeln och således tillhör de såkallade orthodoxe renlärige) denominationerna, så sök derefter få reda på om han är sektmakare, d. ä. söker hemligen eller uppenbarligen få dig att antaga sina särskilta satser och dermed bringa dig öfver till sitt samfund. Det må vara att han ej talar derom en längre tid förr än han väl vunnit ditt förtroende, eller ätminstone ej talar derom offentligen men gör det enskildt, eller genom att sprida böcker ibland sina nya bekanta om den nya läran, eller till och med tiger sjelf, men arbetar då så mycket ifrigare genom sina vänner, som drifva isynnerhet på att höra och pröfya. Ett mycket vanligt medel, som ock flitigt begagnas, är att medlidsamt eller med full mun förkunna dem vara döda och oomvända. som på något vis stå i vä