Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 maj 1855, sida 2

— —ä6k2—— Ar— — — —— — — —— Frestelsen var verkligen stor, och Roquincourt stack ovilkorligt handen i sickan; men dervid sick han tag i sin börs, och dess magerhet lät honom inse, att det var honom omöjligt att uppfylla sin önskan. Nu päminte han sig, att han, när han sist gaf ett litet understöd åt några behöfvande landsmän, hade gjort en noggrann beräkning öfver återstoden, och att den aldraringaste minskning af hans kapital skulle rubba den af honom alltid strängt iakttagna balancen emellan inkomster och utgifter; ty chevaliern var, oaktadt sin gilmildhet, icke obetänksam; hans tjenstaktighet kom honom ej att glömma sina pligter emot sig sjelf, och han hörde ej till dem, som äro gismilda på sina kreditorers bekostnad. Han vägde en stund börsen i handen och beräknade annu en gång sina månadtliga utgifter; men slutligen insåg han fullkomligt, att han ej kunde följa baronens råd och suckade djupt. Ieerrr von Aremberg, som betraktade honom, skakade på hufvudet. (Forts.)