Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 maj 1855, sida 2

Inrikes Nyheter. Götheborg. l ett bref till Aftonbladet från dess pariserkorrespondent skrifves rörande Frankrikes ekonomiska ställning följande: -Den brist som visat sig ha uppstått i 1854 års budget, och hvilken man befarar skall än ytterligare växa, har de sednare dagarne sysselsatt uppmärksamheten, men Frankrike synes i sanning outtömligt. Af den officiella redogörelsen för uppbörden, visar det sig, att inkomsten af de indirekta skatterna under första qvartalet 1855 med 11,506,000 fr. öfverstigit inkomsterna under första qvartalet 1853, och med 14,941,000 inkomsterna under samma tid 1854. En jemförelse af förhållandet med de direkta skatterna utfaller äfven till fördel för 1855. Sådana resultater måste anses ganska märkliga midt under alla de missöden som vi genomgått eller genomgå. Sanningen krafver emellertid att säga, det vissa delar, vissa ganska talrika klasser af vår befolkning ha att kämpa med mycket lidande, med stora svårigheter. Samme bresskrifvare berättar i afseende å den stora industriexposition i Paris följande: Expositionen sysselsätter for öfrigt Paris måhända mer än allt annat. Expositionspalatset med dess efter hand tillkomna annexer upptager icke mindre än 105,935 qvadrat-metres, d. v. s. 31 å 32 tusen qvadrat-metres mer än palatset i Hyde-park, men denna ofantliga byggnadsmassas sönderstyckning i flera afdelningar beröfvar den mycket af dess storartade utseende som den i annat fall skulle ega. De spekulanter af alla slag, som expositionen framkallat, räkna på 5 å 6 millioner sramlingar. Jag befarar det skall visa sig att man i många hänseenden missräknat sig. Just ge-t nom att tala om det stora tillopp, som skall ösversvamma Paris och dess omgilningar, slutar man med att betydligt minska detsamma. Våra landsortsboer börja hysa farhågor för alla de faror för deras helsa och isynnerhet för deras börs, hvilka en dylik folkmassa kan medföra. Den del af juryn som haft att medgifva eller vägra tillträde för målareoch bildhuggarekonsternas alster har slutat sina arbeten. Man talar icke om något annat än dess stränghet mot den franska skolan, och ni inser latt att förbittringen måste vara stor hos alla konstnä