Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 maj 1855, sida 1

a 472— UU nya åkdon. Bums skickade han ut sina agenter at köpa askvirke, och de köpte och betalte bra, 2 rdr rg: kubikfoten, men de köpte rått träd. Hur skall jag nu bete mig, tänkte han bekymrad. Jo, vi beställ en ångmaschin och torka det råa trädet dermed, sad en af agenterna. Så sagdt, så gjordt! — Ångmaschi nen kom, trädet torkades, några tjog bjul gjordes der af — men — men, inom några månader derester voro de spruckna gistna och alldeles odugliga till tjenst Nu blef det brådtom med besked; en person på söder, som i all sin dar gjort i träd, fick uppdrag att skaffa ask mot förhöjdt pris — 2 rdr bko pr kubikfot —, och en person på norr skulle häraf förfärdlga till de nya vagnarne; men buruvida mannen på söder eller mannen på norr, eller båda två, varit förtroendet värdiga, det kommer framtiden att visa. Dock, vi vilja återgå till värt ämne, och komma nu till Sv. Tidn:s uppgift: . . Utan fältläkare. Åter slår s. d. generalstabs.fficern upp rangrullan och visar att så ej är förbållandet. Men då han synes ignorerat, att vid ett fredsbrott, ensamt genom beväringens enrollerande, ett mindre gynnsamt förhållande emellan läkarnes och truppens antal uppstår; då vi högligen betvifla, att det finnes någon författning som förbjuder läkarne, mer än alla andra vid armsen anställda militära och civila embetsmän, att före krigets utbrott taga afsked, eller bjuder att, som samma insändare yttrar, alla dessa läkare — afser formodligen de i rangrullan upptagne — äro ovilkorligen förbundne att följa sina regementer och hårerk; då vårt land ingalunda eger öfverflöd på läkare, utan, hvad under sednast gångbara farsot flera gånger visat sig, just motsatsen; så föreslå vi, öfverlemnande åt dem det vederbör att afgöra, kuruvida ej en tillräckligt stor, väl organiserad och väl aflönad fältläkarekår äfven i fredstid bör finnas, att utbyta det af Svenska Tidningen begagnade ordet ,utan emot Jmed otillräckligt antal. Säkert är, att hade endast en ringa del af de stora summor, som användts till löneförhöjningar åt det högre befälet, fått komma fältläkarekåren till godo, så skulle vi äfven i detta afseende vara bättre deran än nu är händelsen. Utan tillräcklig sjukvård. I likhet med s. d. generalstabsossicern äro vi för närvarande ej i tillfälle att yttra oss häröfver; vi tro emellertid för vår del såväl på Svenska Tidningers yttrande, som ock, att efter 40 årig fred och alla anslag till armån, ett annat förhållande billigtvis borde existera. Öfver de nyligen hållna entreprenadauktionerna för sjuka:tiraljens komplettering och deras ändamålsenlighet skola vi särskildt yttra oss vid ett annat tillfälle. Utan armscorganisation och utan ordnad beväring, säger Svenska Tidningen, och häruti har den, efter vårt förmenande och i trots af s. d. generalstabsossicerns för oss obegripliga resonnement för att bevisa motsatsen, slagit spiken på hufvudet. Den sednare anför att vi ega regementen och kårer; sannt! Men då man angifvit ett svenskt regemente, har man med detsamma äfven angifvit en bestämd styrka? varierar ej fast mera denna styrka ganska betydligt? Ega vi ej regementen af 600, 700, 800, 900, 1000, 1100 och 1200 man? Åro ej alla dessa regementen ställda hvardera på 2:ne bataljoner? Hafva väl då dessa ba. taljoner, som dock alla ega samma antal befäl, annan likhet med hvarandra än den taktiska benämningen? F. d. generalstabsofficern säger vidare: äDessas (rege mentenas och kårernas) sammansättning eller organiserande till brigader, divisioner, eller till hvad man helst vill, kan i behofvets stund försiggå inom få dagar, genom en generalordres, som, om obehöfliga skäl för åtgärden deri ej intagas, kan inom några timmar expedieras. Här har, enligt vårt förmenande, f. d. generalstabsofficern indirekt jakande besvarat Svenska Tidniugens uppgift att vi äro utan armseorganisation; ty egde vi en sådan för kriget — och någon annan har ju Svenska Tidningen cj ifrågasatt — så vore väl redan före behofvets stund de större armedelarnes — armåkärer, fördelningar, brigader — sammansättning af de mindre på förhand bestämda, och ingen generalordres, med eller utan deri intagna obehösliga skäl för åtgärden, behöfde då utfärdas, utan endast ordres för den eller den, större eller mindre, afdelningen af landets krigshär att sammandragas här eller der, eller marschera, hit eller dit, expedieras. Mycket vore i detta ämne att anföra, och vi hoppas att Aftonbladets redaktion skall lemna oss tillfälle att dertill återkomma; nu säga vi endast, att så länge ej inom en armå den taktiska enheten, den må kallas kår eller regemente, är till styrka bestämd, utan, som vu, varierar i ett förhållande mellan 0,, och 1; så länge beväringen ej är på sina respektiva regementen och kårer vederbörligen enrollerad; vidare någon tid tillsammans med stammen öfvad; och slutligen en viss styrka af denna beväring, af de äldre klasserna, anslagen till bataljonerna, t. ex. lika antal beväriug som stam antagen till den styrka bataljonen, satt på krigsfot, bör ega, och resten af beväringen, de yngre, ingående klasserna, bestämda att vara bataljonernas reservy; så länge armen ej är fördelad i vissa armkkårer, och hvarje underafdelning af densamma vet till hvilken armekår den hörer; så länge ej hvarje sådan armåkår eger sin chef, dennes stab, nödig tross, sjukvård, depöter och reserver, så länge kan man äfven med skäl säga, att landetår utan armcorganisation för kriget och utan ordnad beväring. Huru ofta och vältaligt hafva ej, ända sedan begynnelsen af vårt