Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 maj 1855, sida 1

I — och begaf sig till det hotel, som beboddes af Vicomte de Raullac. Vicomten, som varit bitradd af en skicklig advokat, hvilken genom ett proforma-köp hade förstått att rädda godset Raullac från konsiskation, var under sin landsflykt i fullt åtnjutande af hela den förmögenhet, som hans far efterlemnat åt honom. Vid användandet deraf var han dock så gifmild, att det ej kunde falla någon in att afundas honom den. Hans hand var alltid öppen och liknade en källa, som inbjuder hvarje förbigående till att förfriska sig och stilla sin törst med dess sorlande vatten. Aldrig hade han af egen fri vilja gifvit någon menniska, som bedt honom om någonting, af slag och derigenom framkallat den önskan att hans rikedom skulle vara i andra händer; men gamla vanor hindrade honom ofta från att verkStalla sina goda afsigter. Herr de Raullac var en slösare och en spelare, och hada mången gång icke en enda skilling. Det var derföre hufvudsaken att komma i det rätta ögonblicket, innan hans dyrbara nycker att bortkasta pengar, likt en hop rossoglar, kastat sig öfver den rika, gyllene skörd, som en gång hvar månad inströmmade till honom från Frankrike. Detta visste chevalier de Roquincourt alltför väl, och derför skyndade han till honom, för att förekomma hvarje annan, som möjligen kun;