Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 maj 1855, sida 1

AV) me. BAT EBAEKCXÄM. L — — Vårt försvarsväsen. (Forts. fr. N:o 160.) Författaren i Aftonbladet fortfar: Sv. Tidningen afråder oss från krig emedan vi äro utan generalstab, men f. d. generolstabsofsicern slår upp rangrullan och statskalendern, och försäkrar oss att vi, sedan sjuke och öfverärige afdragits, ändå ega några och 30 generalstabsofficerare. Utan att nu ingå i något resonnemang öfver huruvida detta antal är tillräckligt för en arms af 100.000 man — hvilken styrka vår ändå, stam och beväring, eger — vilja vi endast förklara, att s. d. generalstabsofficerns Yttrande, det ,de flesta af dessa (några och 30) sakna visserligen krigsvana, men måste ovilkorligen äga den skicklighet som kan vinnas under fredstid, enär det länge varit ett vilkor, för att blifva generalstabsofficer, att hafva genomgått examen vid det högre artilleriläroverket — ej af oss kan delas, emedan vi ej kunna tro, att en officer eger ,skicklighet till generalstabsofficer endast derföre att han — om än . . . utrustad med ett så medfödt naturanlag— genomgått ett läroverk, vid hvilket undervisning i mycket af det, som för den blifvande generalstabsofficeraren vore vigtigt inhemta, aldrig meddelas. Vi klandra ej det högre artilleriläroverket för det att det är hvad dess benämning anger, men vi anse en afsedd reorganisation med detsamma och inrättandet af ett särskildt generalstabsläroverk högst önskvärda, och vi tro — i motsats till s. d. generalstabsofficern — att äfven under det vårt eget land njuter fred, både krigsvana och annan praktisk duglighet kuuna inhemtas. Våra vederbörande hafva mer än en gång utskickat officerare till att öfvervara ryska och preussiska milisärparader och lustläger; hade de i stället af möjliga besparingar anvisat 3 a 4 stipendier årligen, att utgå till unga officerare, hvilka, af naturen rikt begåfvade, med utmärkt heder genomgått det generalstabsläroverk, som för länge sedan kunde hafva varit organiseradt, t. ex. med det vilkor att de af dem under 3:ne år fått begagnas. på det sätt att de under de första 2:ne åren genom vår regerings bemedling vunnit anställning inom någon i krig varande främmande makts generalstab, på krigsteatern, och 3:dje året fått, genom resor och vistande inom de med bästa krigshärar och krigsförvaltning försedda europeiska länderna, ytterligare fullkomna sin, af teoretiska kunskaper och praktik, vunna erfarenhet; så hade vi i detta ögonblick haft mycket af hvad vi nu beklagligtvis sakna. Vi kunna derför, med stöd af hvad vi nu yurat, ej ingå på att Sv. T:s uppgift, det vi äro ,utan generalstab, är sann; men vi, för vår del, vilja ej heller medgifva att den är alldeles osann, utan tro oss komma sanningen någorlunda nära, om vi föreslå att emellan orden Utans och ,gezneralstao insätta dessa ord: yvederbörligen organiserad och nöjaktigt bildad. Utan tross. For jitet och för mycket skämmer allt, säger ett gammalt ordspråk, hvilket vi skulle vilja tillämpa på Sv. Tidn:s yttrande om trossen. Tross är en högst generel benämning af mycket som för en armå, både under fredstid och ännu mera på krigsfot, är oundgängligen beböfligt. Att vi ej kunna vara alldeles i saknad deraf eller, såsom Sv. Tidn. säger, utan, är säkert; men huruvida det vi ega, färdigt eller under arbete, är brukbart, fullt ändamålsenligt eller ens tillräckligt, det blir en helt annan fråga. På s. d. generalstabsofficerns försök till vederläggning af Sv. Tidn:s yttrande om trossen skulle vi vilja tillämpa det kända uttrycket ,Gud bevare oss för våra vånner, med våra fiender skola vi nog reda oss-. Han säger oss väl att vi, vid början af sistförflutne riksdag, ej voro ,så alldeles utan tross; men han säger oss ej, hvilket just bordt ega rum då han ville vederlägga Sv. lidn., om vi ,så alldeles hafva någon. Han åberopar visserligen R. St:s revisorers berättelse till Ständerna, men icke, för så vidt vi fatta hans yttrande, att dermed styrka det tross sinnes, utan för att — hvad vi alltför väl känna — låta oss veta, att ,under den nära 40-åriga freden ,ganska betydliga summor utbetalts under rubriker: till armkens tross, trossens underbåll, trossbod, m. m. Den som blir slug härpå, den blir det! — T. d. generalstabsofficern upprepar Posttidningens uppgift af omkring 600 (2) trossvagnar, — och tröstar oss helt naist dermed, att den som ej fått något nytt fordon får åka med det gamla. Ja! så, min själ, kan det nya vara till, att man lika gerna begagnar det gamla. Skulle han icke vilja tillåta oss att få berätta en liten hi storia. Det var en gång en — nå, det kan vara detsamma hvad det var för en, det hör inte till sa ken, — som hade fått sig mycket penningar och skulle göra sig nya fordon; han bade aldrig varit rätt hemma i vagnmakeriet, ty han hade aldrig förr kommit anderfund med att ek angripes af tidens tand mer än ex. ask; men se, nu bade han fått veta det, och han beslöt derför göra hjul af ask m. m. till sina många — — —