Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 maj 1855, sida 2

uppför trappan, men stannade, då han hörde den unge mannen snysta. — Ack, detta var det enda, som ännu sattades i min olycka! framstammade Alisius, under det han förtvislad gnuggade brefvet emot sin panna. — Jag ber er, säg mig hvad har händt? Hvad är det, som gjort er så bedröfvad? fortfor Roquincort, i det han gick ner för trappan, för att närma sig Barker. — O, om ni blott visste hvad jag lider, min herre ! utropade denne, som knappt kunde tala för gråt. Det har varit utmätning hos min mor och syster; allt hvad de egde är såldt; — de äro nu husvilla och sakna bröd. Chevaliern afhörde honom med djupt deltagande. — Och nu kalla de mig till hjelp! fortfor Aloisius. De kalla mig till hjelp, — som ej en gång kunnat betala postportot för detta bref, — som, likasom de, är utblottad på allt, både på hjelpmedel och hopp! Chevaliern sökte genom några vänliga ord att lugna Barker och förde honom in i sitt rum, der han frågade honom om de närmaste omständigheterna angående hans olycka. Den unge mannen meddelade honom nu i sitt upprörda tillstånd långt mera, än han någonsin förut berättat honom. Han beskref för Ro