Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 maj 1855, sida 2

Vårt försvarsväsen. Sv. Tidn:s bekanta yttrande rörande värt försvarsväsens betänkliga ställning har såsom bekant framkallat flera insändare, särdeles i Aftonbladet, att taga till orda, de flesta för att bestrida Sv. Tidn:s uppgifter och att försöka visa det tillståndet ingalunda är sådant som Sv. Tidn. uppgifvit. Utförligast genomfördes denna åsigt af en ins:e, som tecknade sig s. d. generalstabsoffieer. Med snällposten i går anlande ett utdrag ur A.-B., deri man läser en uppsats af en annan insändare, hvilken synes gå en medelvag mellan Sv. Tidn:s och s. d. generalstabsofficerens åsigter, men som i sjelfva verket bekräftar Sv. Tidn:s uppgifter, uppdagande derunder några drag af vår militarhushållning, hvilka fullkomligt öfverensstämma med det omdöme om densamma, som vi för vår ringa del mer än en gång uttalat. Det vore önskligt om de som närmare känna dessa förhållanden ville lägga dem i dagen, ty endast på detta sätt blifver det hopp om någon förbättring, såvida ej, hvilket vore det rättaste, Rikets Ständer vid nästkommande riksdag blifva eniga om att nedsätta en undersökningskommission rörande vår militära förvaltning. Mycket kunde ock i den delen Rikets Standers revisorer uträtta, derest de ägnade saken vederbörlig uppmärksamhet. Vi meddela utur den ifrågavarande insändarens uppsats följande: avi tro att vår krigsmakt och hela vårt krigsväsende, efter 40 årig fred och efter alla de oerhörda summor den och det under nämnde tid slukat, ej äro i ett fullt nöjaktigt tillstånd; men då vi tro det, då vi ej alldeles vilja, likt s. d. generalstabsofficern i dess till Aftonbladet insända uppsats Äro vi verkligen så eländigt rustade som Svenska Tidningen påstår? antaga uppgifterna i Svenska Tidningens artikel för den 30 sistl. Mars i hvad de angå armän för otillförlitliga, måste vi dock på det allvarligaste protestera mot den af Sv. Tidningen i ett par numror (45 och 66 för detta år) gjorda insinustionen, att representationens njugghet eller rent af snålhet, bäruti af allmänna meningen understödd och härför prisad af en mäktig men säkunnig press, varit den egentliga orsaken till det mindre nöjaktiga skick hvari värt krigsväsende befinner sig. Ty kan nämnde tidning väl påstå, att ej de auslag, som under sednare årtionden af Ständerna beviljats till försvarsverkets behof, skulle kunnat åstadkomma vida bättre och önskvärdare resultat, om de blifvit med mera urskiljning och mindre planlöst använda? Frågan är på sitt sätt redan af Sv. T. med nej besvarad genom den omnämnda artikeln för den 30 Mars, deruti hon sjelf jäfvar sina af oss nyss ur n:o 45 och 66 citerade meningar; — eller är det Sv. T. obekant huru ordres och kontraordres inom ett visst departement brukat korssa hvarandra? T. ex. i dag bygges på en plats befästande, i mo-gon raseras det bygda eller lemnas handlöst åt förgängelsen; om våren sändas kanoner med lavettage till bestyckande af en viss linie på en viss fästning — de uppställas; under sommaren komma ordres om deras nedtagande och förflyttande till en annan fast plats, belägen ungefär 80 sjömil derifrån; — orderna verkställas, men, ännu några veckor, en ny ordres, och de komma åter. Vittna väl dessa nu anförda exempel, som med otaliga andra skulle kunna ökas, om ett planmessigt ordnande af försvaret eller om urskiljning och sparsamhet vid användandet af de för detsamma beviljade medlen? Man säger att vi behöfva det och det, t. ex. instruktionskompanier för utbildande af vår stående arme. Må vara; men vi fråga: Hvartill gagnade väl de instruktionsbataljoner som på 1830-talet lågo sammandragne vid Drottningholm? Hvartill gagna alla balfmessyrer, så länge ej genomgripande reformer blifvit vidtagna med hela vår krigshär och hela vårt landtförsvar? Allt starkt, allt beständande måste skapas inifrån och utåt, måste ega kärna innan skal: — först plan, sedan detaljer! Om vi undantaga de under sednaste månaderna, eller till och med par åren, gjorda kompletteringar, iståndsättande och anskaffande af vapen, beklädnad, materiel