Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 maj 1855, sida 2

och tross, tro vi oss dock kunna utan orättvisa säga, Å hela vår långa fredsperiod framvisar en bedröslig tasla, der uniformsförändrinagr, reglementssörändr., obegripliga besordringar och läger, i ordets egentliga bem. förijenande benämningen lustläger, alldeles upptaga förgrunden, men der litet eller intet synts tagas i betraktande, att en krigshär egentligen är till och bör danas för landets försvar och för kriget. År nu, hvad denna komplettering, detta iståndsättande och anskaffande vidkommer, endast det verkligen behöfliga anskaffadt? Voro t. ex. de infenterikaskar som så brådstörtadt anskaffades från Preussen, så nödvändiga ech behösliga, att ej de derför utlagda penningarne kunnat nyttigare användas? Utan att fästa oss vid ryktet, som allaredan glunkar om huruledes uniformsförändringsmanien, sedan den, ledsen vid ändring af byxor, rockar och kappor, riktigt slagit åt hufvudet, skulle vilja låta vår arms bortlägga kasken och antaga den låga lätta franska tachakån, svara vi härpå: framtiden skall visat. Vår enskilda öfvertygelse är, att, under ett blifvande krig, äfven inom vår arme lägermössan kommer att uttränga hvarje annan hufvudbonad, och vi stödja denna vär öfvertygelse derpå, att hvarken kasken eller tschakån uppfyller de fordringar man af krigarens hufvudbonad äskar; att franska armen redan före ankomsten till Krim antog lägermössan till hufvudbonad under fälttåget — redan vid mönstringen af prins Napoleons division vid Scutari, i Juni 1854, defilerade densamma i fältmössor förbi sultanen, — och att om man får tro Times, de engelska soldaterna utanför Sebastopol ännu snöpligare afskedat sina Åvackra messingsbeslagna filthattarse härom Sv. Tidn. för den 19 Februari d. å.). Vi erkänna gerna, att den till våra infanterikaskars anskaffande använda summan jemförelsevis var obetydlig, (om vi minnas rätt omkring 80,000 riksdaler banko), men mänga bäckar små, göra en stor å, säger ordspråket, och det är just dessa fsmå bäckar, härflytande från allt utom verklig omtanka, som behöfva dämmas, såvida ej ofantliga anslag skola bortplottras utan egentlig vinning och nytta. På samma gång vi måste på det strängaste ogilla det politiska motivet för Svenska Tidningens ofvannämnda artikel af den 30 Mars, komma vi dock alltid att bålla samma tidning räkning för det den, om ock genom en i osverdrifna färger hållen skildring, inledt diskussionen öfver ett ämne, för vår nationela framtid och vårt oberoende så vigtigt som vårt krigsväsende, särdeles i närvarande ögonblick. Fel och brister vidlåda allt menskligt; — men svag är och lågt tänker den, som af högmod eller sårad nationalsålänga söker dölja dem, i stället för att med kraft lägga band vid verket, rätta, förändra och ordna. (Forts.)