Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 april 1855, sida 1

(MeddeladtNågra erinringar vid frågan om en förändring i Sveriges politik. Frågan om krig och fred hvalfver sig åter med strida vågor genom de stora Stockholmsbladens spalter. Oaktadt alla diplomatiska missioner och negociationer vill ingen rätt tro att så mycket blod och penningar blifvit spildt utan högre syften, och det svenska sinnet synes ieke vilja fatta möjligheten af fred emellan de kämpande stormakterne, innan någon afgörande batalj blifvit hållen eller de allvarligen pröfvat sina ömsesidiga krafter. För vår del äro vi öfvertygade att, om äfven diplomaterne skulle nu kunna åstadkomma en fred på papperet, skall densamma dock icke blifva nagot vidare. En vapenhvila, som innan kort skulle sluta i ett nytt, ännu blodigare krig, se der allt! Men om den stora fråga, som gifvit kriget sitt upphof, således i allt fall qvarstode olöst, så måste äfven åtskilliga andra deraf beroende frågor fortfarande göra anspråk på den tänkande medborgarens uppmärksamhet, hvilken utgång de pågående underhandlingarne i Wien än kunna erhålla, och vi kunna derföre icke instämma i deras åsigter, som påstå, att det nu icke är tid att tala om fäderneslandets intressen och förhållande till det öfriga Europa. Tvärtom hålla vi före att det just nu, innan händelsernas makt ännu oemotståndligt rycker oss in i sin hvirfvel, och medan vi ännu i lugn kunna öfvertänka vår ställning, är rätta tiden att se till hvad vi hafva att göra eller låta. Den som i sådana frågor tycker sig genom ett tillfälligt uppskof hafva fått god tid, skall ganska säkert komma för sent, när handlingens timma inträffar. Emellertid må våra läsare icke befara att vi ämna förelägga dem någon ny doktrin öfver våra pligter, såsom Gustaf Adolfs och Carl XII:s folk etc.; vår afsigt är denna gång mera negativ, nemligen att påpeka vissa af Aftonbladet framställde satser och påståenden, som i en tidpunkt sådan som den närvarande, synas oss alltför litet öfvervagda, att icke säga lättsinniga, för att kunna lemnas helt och hållet oanmärkta. Med anledning af Svenska Tidningens yrkande, att Sverige icke bör lemna sin nuvarande Jugna och säkra ställning, förr en revision al Europas karta, med Polens återställande i första rummet, blifvit fast besluten, yttrar Afton: bladet, att det visserligen icke önskar att vi skola hufvudstupa kasta oss i kriget, utan tillkräckliga garantier sor dess kraftiga sortsättan. I de, men att emellertid synes nog tidigt at