Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 april 1855, sida 1

att på ett lyckligt sätt lösa dessa svåra tvistefrågor, särdeles slaffrågan, utan ock på Euro. pa, genom att lägga Amerikas betydelsefulla ord i frihetens och civilisationens, ej förtryekets och barbariets vågskål. Efter dessa anmärkningar, meddela vi utur Know-nothings ofvannämnde manifest följande: Fattigdom eller dålig regering, hvarunder talrika hopar af de europeiska monarkiernas undersätare hafva suckat, samt de Förenta Staternas dragningskraft för många, genom utsigterna att här förbättra sina vilkor, har under några år fört till våra kuster en ofantlig ström af utvandrare. Omkring en half million främlingar anses årligen föröka vår befolkning. Medan den största delen af dessa skildras såsom aktningsvärda och hyggliga menniskor, som söka sig ett hem i vårt land, och medan nästan alla, med få undantag, kunna på ett nyttigt sätt användas till de arbeten, som våra offentliga förbättrisgar och uppodlingen af våra stora öde landsträckor kräfva, är det likaså visst, att denna tillvaxt af vår befolkning tillika har medfört allvarliga olägenheter. Utvandraren, som är obekant med våra seder och lagar, ofta med vårt språk, och som i alla fall ej kan hafva insupit den medfödda och traditionella känsla, som gifver våra institutioner lif och varaktighet, — en känsla utan hvilken man ej kan lita på nägot amerikanskt medborgareskap såsom stöd för en verklig amerikansk politik — får, efter få års pröfvotid, tillträde till vårt nationella samhällslif, utrustad med alla de medel till så godt som ondt, som tillhöra landets infödde barn. Det är öfverflödigt att visa med nyilken lätthet detta stora privilegium har blifvit uppnådt, med hvilket svek dess förrärfvande ofta är förenadt, med hvilken oduglighet och otacksamhet mot dess afsigter det ofta blifvit begagnadt. Vår erfarenhet är blott allför förtrogen med dessa undersökningar och hänvisar till de dervid uppdagade sakförhållanden såsom våra vals allmänna skam. Medan utvandringen från början blott var en underordnad händelse och förlorade sig i vår infödda befolkning, så var det för vår lagstiftning ingen anledning, att vända sin uppmärksamhet derpå. Nu deremot har utvandringen stigit till en stor och befallande makt. Den bildar, kan man utan öfverdrift påstå, en serskild, olikartad stat i vår republik. Dess beständigt alltmer uppsvällande ström är synlig i hvarje samhälle. Den samlar sig sjelf, genom banden af den främmande härkomsten och en kär, oförglömd nationalitet, samt i kraft af de sympathier, som äro främmande för den anda, som ensam upprätthåller vårt egendomliga, moderata, men invecklade frihetssystem, till samfund, som äro mer eller mindre af söndrade från våra infödda medborgares samfund. Och hvad än värre är, utvandringen har ådragit sig sjelfviska politiska aspiranters och demagogers uppmärksamhet, hvilka blott alltför lätt hafva i densamma funnit ett brukbart redskap till parti-intressen, och som hafva smickrat, lockat och dragit densamma in i partistridernas leder, och derigenom beredt den ett inflytande, mäktigt att befordra en äregirighet, som ej skyggar tillbaka för något, men som är vanmäktig att befrämja något af de hederliga föremål, på hvilka medborgareskapets högsta rättigheter ursprungligen voro beräknade. — — Det katholska inflytandet är en ny växt och står i nära förening med den katholska utvandringen. De hafva gått hand i hand, och bådas tillväxt är ett slående bevis på rotfästandet af ett särskilt och farligt främmande element, som under de sista åren har förvärfvat sig en högst vigtig ställning i vårt politiska samfund. Organisationen af detta element är främmande; dess agenter, ledare och anförare till största delen främmande; dess bufvud. förbindelser äro främmande; i moraliskt, om ej i politiskt afseende är de ras undersåtliga ställning främmande, och dess sträfvanden gå ut på att verka en sådan förändring i landets sociala förhållanden, att såväl nationens offentliga politik, som enskilta vanor och meningar skulle bringas i samklang med en kyrkas läror, som för nio tiondedelar af vårt folk är en främmande makt. Den infödda amerikanska befolkningen i de Förenta Staterna kan ej vara vittne till att detta inflytande, som näres och stärkes från främmande källor, befrämjas och skyddas och skapar sig cen organisation, som gifver dess sträfvanden enhet och ställer stora medel till dess disposition — den kan ej vara vittne dertill utan ERE INNE BEE FETTER —— — — —