Styckegods. Vandalism i afs. Å svenska ganalimnr. Uti ett af Postidningens veckobref läses följande: Med afseende på hvad ofta i utländska tidningar meddelas om autograf-försäljningar i Paris och de höga priser, hvarmed autografer betalas å auktionerna, måste man erinra sig huru många dyrbara samilje-archiver på sednare tiden i Sverige blifvit spolierade. Så t. ex. såldes, ej längesedan, det gamla Gyllenstjernska archivet på Tnorönsborg såsom makulatur, säcktals till en hökare i Norrköping. Deribland voro en mängd pergamentsbref och gamla diplomer med vapen och sigiller, hvilka en tullförvaltare särskildt köpte, då desamma ej kunde gå såsom makulatur; och han skänkte dem till riksarchivet. Item öfverkommo professorerne Collin och Rappe hos) besagde hökare flera officiella handlingar rörande Upsala Universitet, dem de lemnade dervarande bibliothek. Men hökaren, lifvad af kommersen, skickade nu till grefve M. på Thorönsborg, reqvirerade mera makulatur och fick sig ytterligare en lår, till högre pris förstås, ur det rika bibliotheket. Så hade flera breviarier, med i miniatur målade helgonbilder, från Thorönsborgs bibliothek förirrat sig i bondgårdarne, der bönderna klipte ut gubbarne och klenade dem upp till väggprydnad i sina stugor, der de af samlare sedan biefvo återfunne. Men snålhet och liknöjdhet inom några familjer har vid försäljningen gått än längre. I stället att vända sig till riksantiqvarien och hembjuda det man önskade sälja, har man varit smickrad när någon utländsk utliggare behagat kasta sina nådiga blickar på rorvet. Hvad har icke t. ex. framlidne ryske ministern van Suchtelen under en lång följd af år här i riket samlat? Huru erhöll han icke för en spottstyfver det sällSvataste och kostbaraste både af taflor, konstsaker, böcker och handskrifter; hvilken oskaltbara, till större delen här formerade, samling nu pryder kejserliga universitets-bibliotbeket och Eremitage-galleriet i St. Petersburg. Bland gamla svenska samlingar var den Lindahlska i Norrköping en af de betydligaste. Då densamma skingrades, köpte handlanden A. Skoge härstädes större delen af boksamlingen, hvaraf solianterne i dyra band såldes öfver hufvud tili 2 rdr; deribland voro alla gamla isländska sagorna, utgifne på Skalholt — hvilket allt Skoge förde till England och sålde. Detta gaf anledning till den konsthandel han sedan i flera år idkade härstädes. Taslor och gravyer ur denna samling köpte Suchtelen; återstoden af dessa rika Lindahlska samlingar, hvaraf en del efter fru Eleonora Lindahls f. Gjörvell död tillsallit mil Gjörvell, sondotter af sraml. kongl. bibliothekarien, har i dessa dagar här i Stockholm föryttrats. Ett annat kosthart bibliothek, sraml. H. Ex. Cederhjelms, ett märkligt s. k. magnat-bibliothek, rikhaltigt särdeles i gamla svenska, italienska och franska litteraturen, lärer ligga sör närvarande i Hrar nedpackadt och inhyrdt i en vedbod vid Regeringsgatan. Det var ur detta bibliothek, som för fem år sedan dåvarande amerikanske ministern m:r Elsworth fick göra ett urval till 2 rdr per foliovolym (och deribland äfven ett unique-exemplar af Dahlbergs -Suecia antiqua et Hodierna, för hvilket bokhandlaren Klemming bjöd Elsworth 150 rdr bko, men Elsworth skickade sina dyrbara fynd till Amerika). Och han var icke den ende af utländsk sändebud, som drifvit en lönande export med den fordna svenska aristokratglansen och den fordna välmågans vittnesbörd. Amerikanske ministern Hughes uppköpte härstädes, i betydliga partier, ciseleradt silsver, gamla drickeskannor ock s. k. välkommor m. m. dyrbart sölfs—