Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 april 1855, sida 3

smide, som han i en följd af år skickade till England. Sir Thomas Cartwright uppköpte ur privatsamlingar slera dyrbara taslor, dem han sände till England; en annan köpte en mängd gamla mobilier och kosteligt arbetade snidverk, såsom s. k. kabinetter eller stora skåp af ekek. En mängd klenodier och samiljeminnen hafva sålunda från landet och ur gömmorna litet hyrst. uppletats, och mestadelen — spolier från 30-åriga kriget — har gått såsom det kom. En dansk konsthandlare, Petersen, reste för några år sedan omkring i Sverige och gjorde betydlig efterskörd af konstsaker; från Götheborg sände han ett par sålunda fyllda skeppslaster af allehanda dyrbarheter ärvensom mobilier till Köpenhamn, och utsatte det mesta till försäljning i Tivoli. Mycket deraf kom till Belgien, annat till England. Af taflor påminner jag denna gång blott om den sköna Ruysdael (ett vattenfall), hvilken tafla, skänkt af sraml. kommersrådet Knigge till H. Erc. Grefve Brahe d. ä., efter riksmarskalken grefve Magnus Bra nes död, jemte hans kostbara taslesamling såldes, då denna tafla för 10,000 rdr inköptes af vicomte de Clary i Paris, som nu nyligen afslagit ett anbud af 40,000 fr. för densamma. Vi talade nyss om autografer, och i denna gren finnes i Stockholm en ej obetydlig samling hos en viss, hvilken (åter ett bevis på det oförklarliga slarf och liknöjdhet, hvarmed man vårdat dylika saker här i lan det!) gjort sig dessa saker till godo från de gamla Tessinska samlingarna på A—: af hvilket å vinden upplagda archiv han fick taga så mycket han ville, såsom makulatur. Sedan någon tid har likväl smaken och hågen för autografer äfven här fått sina vurmar, och deraf har samme person yetat draga en icke obetydlig fördel, då han med stor färdighet uppöfvat sig att, efter de originaldokumenter han öfverkommit, anskaffa autografer (aldeles så, som man i Italien fabricerar gamla mästares taflor) och således riktigt här i Stockholm anlagt en autograf-sabrik. Nyligen hade en bland våra konstsamlare hos honom kopt ett bref af Maria Stuart, men, snart betviflande dess äkthet, lät genom annan man hos karlen efterfråga, om ej en autograf af samma drottning kunde fås, och denne erhöll några dagar derefter en kopia, aldeles lika med det förut lemnade! De verkligen äkta originalerna aktar han sig nog att sälja Vi ha sett ett hos honom köpt gammalt kungabref, hvilket icke varit underskrifvet, men hvarå sabrikören ritat ett Sigismundus Rex, hvarvid det sednare ordet råkat komma på en blottad del af ytan under vaxsigillet och sålunda förrådde sig sjelf. Då samme person, som kändt är, icke generar sig vid att efter behof förfärdiga autografer, lärer hans kommers med utländska samlare, som serdeles intressera sig för 30-åriga krigets hjeltar, drifvas med betydlig framgång. Han tager nemligen af purt intresse icke någon liten diskretion, utan nöjer sig med äkta autografer i utbyte, samt lärer ock nyligen från Paris erhållit bland annat ett bref af Henrik II m. fl. duppletter ur dervarande rika samlingar. Flera diplomater hafva, som man påstår, äfven tid efter annan blifvit af denne notskrifvare lurade på gamla akter. Konsterna äro mångahanda, men denna är troligen i sin genre den enda i Sverige.x En öfserraskning. För några veckor sedan reste en rik bankir fråa Frankfurt till Wien. Uti en vagn af första klassen träffade han på en treflig reskamrat, hvilken genom sina roande samtal snart hade förtjust bankiren så, att denne erbjöd sig att införa honom hos sin uti Wien gita dotter, som i sina salonger mottog den förnäma verlden. Den resande tackade och sade, att äfven han uti Wien hade en gift dotter, hvers salonger likaledes icke besöktes af småfolk. Med hvem är då er dotter gist? — frågade bankiren nyfiket och fick till svar; med kejsaren af Österrike! — Herr bankirens treslige reskamrat var ingen annan än hertig Max af Bajern.