Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 april 1855, sida 2

IIUII BIIÖLY MJ VALT 11090181 VITA TEM 8112vL1! det af dess inslytande ej sörmådde genomdrifva vid underhandlingarne. På så sätt var det så i ena som andra sallet godt att underhandla i Wien, i det man likväl fortfor att strida på Krim. Hvad fredsförslagen beträffar, så finnas inga mer rättvisa, mer modifierade, mer motsvarande Europas rättigheter och intressen. Det skall bli oss lätt att visa detta, i det vi noga karakterisera den id som ingifvit dem och det mål de skulle uppnå. Den första af de 4 punkterna fråntager, i det den gör ett slut på Rysslands protektorat öfver furstendömena Moldau, Wallachiet och Serbien samt ställer deras privilegier under stormakternas ömsesidiga garantier, Petersburger-kabinettet de rättigheter det föregaf sig ega i de gamla fördragen, och hvilka endast voro ett medel att underkufva dessa folk, beherrska Turkiet, mer närma sig Österrike, utsträcka handen öfver Ungern, för att liksom 1812 bringa det till resning eller liksom 1848 qväfva det, och för att störa hela Europa. Den andra punkten befriar, i det den betryggar Donau skeppssartens frihet, alla nationers och isynnerhet Österrikes handel från de moraliska och materiella hinder, som hämma densamma och lemnar denna stora flods mynningar öppna för de stater, hvilkas rikedom och försvar den är. Den sjerde, som befriar Turkiet från Rysslands religiösa protektorat öfver sultanens grekiske undersåter, och ställer de olika kristna församlingarnes privilegier under de fem makternas skydd, betryggar samvetsfriheten, medan den på samma gång tillintetgör det öfverherrskap som czarerna tillvällat sig, och hvars politiska ändamål, för att imponera desto mer, döljer sig under ett religiöst intresse. Hvad den tredje af dessa punkter angår, så hafva vi med afsigt gömt densamma, såsom den vigtigaste och mest omtvistade, till sist, för alt här kathegoriskt förklara den. För det första: hur bör man förstå den? Tvetydighet rörande en punkt af så hög vigt, skulle tydligen ej kunna behaga någon. De allierade regeringarne hafva, i medvetande om rättvisan i sina fordringar, ej skytt att noga förklara desamma. Ryssland har af Svarta hafvet gjort en rysk sjö; det har der långsamt grundlagt sjö-etablissementer af första rangen; det har der tåligt hopat betydande sjökrafter. Svarta hafvet har, under dess uteslutande herravälde, blifvit en slags framskjuten post mot Medelhafvet och man kan säga att Ryssland, i det det gjorde Sebastopol till en krigshamn af första rangen, försatt Konstantinopel i belägringstillstånd. Detta sakernas tillstånd är ej möjligt, emedan det är oförenligt icke allenast med det ottomaniska rikets integritet, utan äfven med hela Europas säkerhet. Frankrike och England äro således i sin fulla rätt, då de fordra af Ryssland att det skall inskränka sitt välde i Svarta hafvet eller förklara detta haf för neutralt. Om detta ej uppnås genom freden eller kriget, så vore freden öfvergående och kriget fruktlöst. Och man märke noga: denna fordran på inskränkning af ryska väldet eller Svarta hafvets förklarande för neutralt motsvarar icke blott det engelsk-franska intresset, den motsvarar äfven Österrikes, för hvilket Donau är en i kommercielt och militäriskt hänseende vigtig flod, en för dess verksamhet åt Svarta hafvet och Asien till öppnad väg. Man förebringar mot denna fordran ett skäl, som vi ej anse allvarsamt menadt; man säger åt de allierade makterna: J begären af Ryssland ett medgifvande, som mindst skulle kunna vara priset för Sebastopols återgifvande, och denna plats hålles ännu besatt af ryska armån. Vårt svar lyder: Det är enligt med folkrätI ten att man genom freden kan behålla en del af hvad man ernått genom kriget. Viha ännu ej tagit Sebastopol, det är sannt: men hvad är väl Sebastopol i närvarande ögonblick för Ryssland? Det är icke mer någon sjöplats, emedan dess flotta, försänkt i inloppet till dess bamn eller innesluten bakom denna ogenomträngliga barrikad, dragit sig tillbaka ur striden Svarta hafvet är det slagfält som vi eröfrat eller hvilket, om man så vill, lemnats till pris åt oss. Ryska flaggan skulle icke mer kunna visa sig der. Våra, Englands och Turkiets fartyg genomkorsa det i alla riktningar. Dess herravälde har blifvit flyttadt; det har öfvergått från Sebastopol på Konstantinopel. Uvem tvingar oss att återlemna denna pant? Är ej detta tillstånd det bästa för oss? Och vi äro ej blott herrar öfver Svarta hafvet, utan vi belägra dessutom Sehastopol; vi äro besastade i Kamiesch och Balaklava; Omer Pascha förskansar sig i Eupatoria; Odessa är hotadt af våra flottor. Hvad kan Ryssland göra? Skulle dat utan ckada fär sin moraliska makt och utan