endet voro ytterst billiga, HKvåI inneburo en jemnt och nätt tillräcklig portion förödmjukelse, för att på den punkt sakerna nu stå vara oantagliga för Ryssland. Napoleons besök i England tycks vara företaget för att i hans krigiska syften befåsta alliansen med England och försäkra sig om engelska folkets sympathier. Är detta senare hans mål, synes det i hög grad lyckas. Engelska folket lägger den största enthusiasm i dagen för honom. Denna enthusiasm torde närmast tillskrifvas en i England rådande allmän öfvertygelse, att det är förnämligast han, som hindrar, det en mindre hederlig fred afslutas med Ryssland; det engelska folket vill gifva honom ett oemotsägligt vittnesbörd om, att det icke vill svigta i kampen. Thorsdagen d. 19 hafva kejsaren och hans gemål genom Londons City begifvit sig till Guildhall för att der deltaga i en för dem af staden gifven bankett. De helsades öfverallt på sin väg af den omätliga massans enthusiastiska rop. Det påstås att drottning Victoria redan d. 3 Maj skall aflägga en kontravisit i Paris och att kejsaren sedan beger sig till Wien och derifrån till Konstantinopel och Krim. Sin orientaliska resplan skall han nemligen ingalunda hafva slagit ur hågen. Det är mycket ovisst, om Österrike, ehuru det säges vara enigt med vestmakterna i tredje punkten, skall betrakta Rysslands vägran att ingå på vestmakternas förslag beträffande denna punkt, som en krigsorsak. Mången tror, att Österrike skall bibehålla sin neutralitet, äfven om underhandlingarne asbrytas. Hvad inflytande ett personligt besök af Napoleon i Österrikes hufvudstad kan utöfva på denna makts listiga politik, står i vida fältet. Hvad Preussen beträffar, synes denna makt definitift hafva uppgifvit försöket att blifva ense med vestmakterna, och general Wedell, hvilken länge liksom den vandrande Juden utan rast eller ro blifvit jagad från Berlin och Paris och tillbaka från Paris till Berlin, synes nu vara förlossad från sin besvärliga mission. Från Sebastopol har man ännu inga afgörande underrättelser. Bombarderingen begynte, såsom bekant, d. 9. Under d. 10 rapporterar Canrobert, att franska artilleriet var det fientliga öfverlägset, och engelska berättelser uttala ett liknande omdöme om de engelska batterierna. Under samma förmäla ryska berältelser, att elden icke anställt synnerlig skada, och att besättningens förlust första dagen utgjorde 833 man. En depesch från Canrobert af d. 14 betecknar öfverlägsenheten af de allierades eld som säker och förmäler att de allierade natten till den 14 tvenne gånger fördrifvit fienden ur starka positioner (hvilka nämnas icke) på venstra flygeln och slutligen förblifvit i besittning af desamma samt märkbart närmat sig platsen. En rysk berättelse af den 15 förmäler, att de 6 dagarnes bombardemang ej haft någon stor verkan, enär den hjeltemodiga besättningen, som för öfrigt icke led någon förlust i förhållande till den förfärliga elden, om nätterna reparerade skadorna, så att fästningen ännu d. 15 befann sig nästan i samma skick som vid bombarderingens början. Slutligen har man en depesch från Canrobert af d. 17, hvilken väl säger att de allierades eld bibehåller sin öfverlägsenhet, men ej talar om några framsteg. Det tillägges, att ingeniörerna anlägga betäckta vägar, för att närma belagrarne fästningen. Till dessa telegrafdepescher, som alla förut blifvit meddelade, men här för vinnandet af en bättre öfverblick upprepats, inskränker sig hvad man ännu vet om sakerna på Krim. Det är dock klart, att de allierade vilja göra ett afgörande försök att taga fästningen. Deras ffottor ligga slagfärdiga utanför Sebastopols hamn för att vid första sig yppande tillfälle deltaga i bombarderingen. Det ser äfven ut som det inginge i de allierades plan att uppsöka Ryssarne i öppna saltet och erbjuda dem batalj. Bekräftar det sig att 15,000 (icke blott 1500) Turkar från Eupatoria landat i Kamieschbugten och att Omer Pascha följer efter med förstärkningar, torde snart underrättelse vara att förvänta om något storartadt företag, endera en stormning eller en batalj. Engelska finansministern framlade d. 20 för underhuset sin budget för finansåret 1855— 56, hvilket begynner d. 1 dennes. Inkomsterna anslås till 63 och utgifterna till 86 millioner E. Bristen är alltså 23 mill. E, hvilken, enligt ministerns förslag, väsentligen betäckes genom det redan nämnda lånet på 16 millioner, vidare genom inkomstskattens förhöjning med 1 2, en förhöjd afgift på th, kaffe, spirituosa och socker samt en ökad stämpelasgift på bankanvisningar; eventuelt amnar man utfärda för 3 millioner skattkammarbevis. Ministerns proposition om denna afgjorda krigsbudget emottogs med bifall af huset. Firman Rothschild har öfvertagit det nya