Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 april 1855, sida 1

————— — — — dra rangen funno sig trässade af samma rubbning i sin säkerhet och oashängighet. Besynnerligt! Europa hade tillslutit sina ögon för den ofantliga faran af denna Nordens invasion. Är 1828 hade Frankrike, som i förening med Ryssland uppbrände turkiska flottan vid Navarino, förstört en makt, som skyddade Orienten. Under denna epok sökte vi en allierad i St. Petersburg, i stället för att der skåda en motsåndare mot vårt inflytande och vår civilisation. År 1840 förenade sig ännu en gång England, Preussen och Österrike, lemnande kabinettet i Tuilerierna åsido, utan ömsesidigt misstroende. Sebastopol, som var tillslutet för våra efterforskningar och i sina otillgängliga hamnar dolde sina varfs och arsenalers verksamhet, syntes ingen såsom någon hostelse. Man hade glömt att år 1805 en flotta med 12,000 man afseglade från denna punkt och, landsättande den i Italien, sammanförde Fransmännen och Ryssarne i Medelhafvet. Detta minnesvärda faktum förtjenade emellertid att ihågkommas, ty det bevisade, att Ryssland från det innersta af Svarta hafvet, genom herraväldet öfver sunden, kunde nå ända till inloppet till Adriatiska hafvet. Några år sednare visade Ryssland, som hade att strida mot Frankrike och Österrike i förening, ännu tydligare sin eröfringspolitik genom det ändamål det eftersträfvade och de medel det använde. Planen för denna politik är en fullständig demaskering. Vi hemta den ur ett authentiskt dokument, som nyligen blifvit publiceradt i en statsmans, amiral Tschitschagoffs, memoirer, hvilken kejsaren under den 19 April 1812 meddelade följande instruktioner: Österrikes listiga beteende, hvilken makt just nu förenat sig med Frankrike, tvingar Ryssland att använda alla de medel det förmår, för att tillintetgöra dessa båda makters siendtliga assigter. Det vigtigaste är att till vår fördel göra de slaviska folkslagens krigiska anda användbar, bland annat i Serbien, Bosnien, Dalmatien, Montenegro, Kroatien och Illyrien; då de en gång äro beväpnade och organiserade, kunna de kraftigt medverka vid våra operationer. Ungrarne, missnöjde med sin nuvarande regerings förfarande, erbjuda oss likaså ett förträffligt medel att oroa Österrike, att gifva en asledning åt dess siendtliga afsigter samt följaktligen försvaga dess hjelpkällor. Alla dessa folk, förenade med våra reguliera trupper, skola bilda en ganska imposant stridsstyrka, icke blott för att förekomma Österrikes fiendtliga afsigter, utan äfven för att göra en kraftig diversion på de franska besittningarnes högra flygel, och gifva oss ett säkert medel att operera från Nissa och Sophia. Andamålet med diversionen mot Frankrike måste vara att sysselsätta Bosnien, Dalmatien och Kroatien, samt rikta deras stridskrafter på Adriatiska hafvets vigtigaste punkter och isynnerhet på Triest, Fiume, Bocca di Cattaro, för att derstädes, såvidt det är lämpligt, grundlägga förbindelser med engelska flottan och använda alla våra krafter för att underblåsa Tyrolens och Schweiz missnöje samt handla i förening med dessa tappra, med sin nuvarande regering obelåtna befolkningar. Ni måste använda alla möjliga medel att 1 — 2