Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 april 1855, sida 1

rum för att drömma om sin kärlek och denna dags för honom så lyckliga tilldragelser. Han kände nu sitt hjertas verkliga tillstånd, hvarje skymt af tvifvel rörande sanningen af hans känslor var försvunnet, och ett vänligt hopp om genkärlek ställde sig vid hans läger samt kom honom snart att glömma allt omkring sig. Fanny deremot somnade ej så snart; aftonens olika intryck hade dertill varit för många och för stora. Men hon tänkte på Hubert och hon sade åt sig sjelf, att han vore en man, som hon kunde älska af allt sitt hjerta och med hela sin själ, samt att hennes mor såkert ej skulle ha nägot emot denna kärlek, utan tvertom valsigna den. Först emot morgonen somnade hon, men hennes sömn var orolig, och hon nämnde ofta Huberts namn i drömmen.