Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 april 1855, sida 1

salets ansvarighet anbesaller framför allt klokheten, och klokheten föreskref öfver-generalerna att ej företaga stormningen med en arme på högst 50,000 man, som var uppställd på en klippa; hvilken det fattades artilleri, ammunition, reserv; Som, i händelse af ett nederlag, ej var försäkrad i ryggen genom förskansningar, och som ej hade någon annan tillflykt än sina fartyg. Man skulle ha gifvit expeditionens lycka och öde till pris åt händelsen, och man såtter ej gerna något på spel, då man är 800 timmars väg allagsnad från saderneslandef. Då den öfverrumpling, som generalerna efter slaget vid Alma ansågo för möjlig , gick dem ur händerna, så återstod intet annat, än att verkställa en belägring efter krigskonstens reglor. Genast vid början af detta svåra företag, vidtogo Ryssarne tvenne för dem ytterst verksamma och för oss beklagliga åtgärder: den första var furst Mentschikosss strategiska rörelse, som, i stället för att innesluta sig i Sebastopol, vände sig mot Simseropol, sedermera bibehöll fältet och bevarade sin fria förbindelse med den belägrade platsen; den andra var det energiska beslutet att sänka en stor del af krigsfartygen, hvilket tillät sien den att göra sin hamn otillgänglig för våra flottor, att för platsens förs: arande erhålla 5 å 600 ledigblifna kanoner jemte deras ammunition samt att använda sina matroser såsom kanonierer vid batteri-tjenstgöringen. Dessutom höjde sig, ehuru staden redan erbjöd en fruktansvärd anblick af eldgap, nya batterier liksom genom ett trolislag, och vårt svaga belägringsartilleri förmådde ej bringa försvararnes eld till tystnad. Från och med detta ögonblick blef det för alla klart att Sebastopol först skulle kunna erösras efter lång kamp, med väldiga förstärkningar, kanske till ett pris af flera mördande slagtningar. Denna belägenhet var allvarsam. Den öfvervägdes af generalerna med det lugn, som lyfter karaktererna till höjden af det svåraste ansvar. Har erbjuder sig anledningen att tala om general Canrobert och lord Raglan så som historien skall tala om dem. Deras rol på denna stora skådeplats har varit värdig de båda länder, hvilkas svärd de bära. Ställda midt emot omätliga hinder, hafva de tagit desamma i betraktande endast för att genom mod, ihardighet och sjelfuppoffring triumsera öfver dem. Armen, upprätthållen genom deras exempel, har lidit allt utan att klaga; utsatt för alla en fruktansvärd vinters vedermödor, endast genom jordhålor och små skärmtält skyddad mot frost, snö och regnfloder, har den ej vägrat något offer för fanans och fåderneslandets ära samt för förtroendet till de ledare, hvilka den på slagfältet lärt älska och ära. Artikeln ösvergår nu till en detaljerad skildring af de i sitt slag ensamme svårigheterna vid Sebastopols belägring, hvarmed icke ens belägringen af Danzig kan jemsöras, och slutar derpå med följande ord: Vi kunna mångdubbla exemplen, men det torde vara nog med desse för att utvisa, att engelsk-franska armn på Krim gjort allt hvad man kunnat vänta af dess mod och dess anförares skicklighet. Den har ej endast ådagalagt ihärdighet och fasthet midt ibland lidanden och faror: i det den till bragden vid Inkerman