Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 april 1855, sida 1

kan man, så snart man en gång fått fast fot på denna punkt, göra en verklig operationsbasis deras. I det man på detta sätt är herre öfver den östra ändan af Krim, kastar man tillbaka alla de förstärkningar, hvilka anlända ölver Azowska sjön och öfver Kaukasus. Man framrycker mot midten af landet, begagnande alla sina hjelpkallor. Man besätter Simferopol, halsöns strategiska medelpunkt; man vänder sig derpå mot Sebastopol, och sannolikt levererar man på denna väg en stor slagtning. Om der förloras, så drager man sig i god ordning tillbaka mot Kaffa, och ingen fara är förhanden; vinnes den, så börjar man belägringen af Sebastopol, som man totalt innesluter och hvars kapitulation man nödvändigt inom temligen kort tid uppnår. Tiyrärr blefvo dessa rådslag ej följda. Vare sig att generalerna ej hade tillräckligt trupper för att tillryggalägga denna långa väg på Krim — eller att de väntade ett hastigare resultat af en djerf och oförutsedd öfverrumpling: de beslöto, såsom man vet, alt landstiga på blott några få timmars väg från Sebastopol. Det lysande slaget vid Alma rättfärdigade dem till en början. Men knappt blifne segrare, insågo de ganska snart, att de utan hamn ej heller hade någon operationsbasis. Då vände de sig, drifna af den aldrig bedragande oemotståndliga uppehållelse-instinkten, i all hast mot södra sidan af Sebastopol, der Balaklava befinner sig. Det var för öfrigt klart, att armbåen endast då kunde bibehålla sig och ega bestånd i fiendens land, om den var i direkt förbindelse med flottan. Men detta tvungna och nödvändiga återvändande till hafvet hade till följd uppgifvandet af de nordvest om Sebastopol belägna hamnarne, hvilkas besättande ensamt medgaf platsens inneslutande. Engelsk-franska armn var i sjelfva verket ej talrik nog, för att fullständigt utföra detta inneslutande. Man måste derför inskränka sig till anfallet på södra delen För att fullfölja detta företag, bemaktigade sig Engelsmännen Balaklavas hamn; Fransmännen, sökande cn stödjepunkt vid kusten, för att utskeppa sina lifsmedel och sin artilleriammunition, funno genom Försynens nåd hamnen vid Kamiesch; soldaterna; som aldrig bedraga sig, kalla den verkligen Försynens hamn. Sebastopol är, såsom bekant, ej omgifvit af terasserade murar. Det är fastmer ett förskansadt läger, vanligtvis innehållande en arme af 15 till 20,000 man, i det ögonblick, då belägringsarbetena börjas, redan skyddadt genom talrika landbatterier och isynnerhet genom ryska flottan, som, ändamålsenligt placerad i den bakersta hamnen, hade i sigte alla de vägar, på hvilka de allierade kunde framrycka mot platsen. Vid denna tid, d. v. s. då den allierade armån anlände framför Sebastopol, kunde man måhända försökt stormningen; men det var ett tvetydigt företag, så länge man ej hade tillräckligt artilleri, för att bringa det siendtliga artilleriet till tystnad. Utan tvifvel var ingenting omöjligt för en engelsk-fransk arme, bestående af generaler och soldater sådana som de, hvilka sedan sex månader aslagt sina prof i i denna långa belagrings faror, mödor och lidanden; men endast och allenast framgången ; kunde rättfärdiga ett så förväget företag. Be— RKO ERE