Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 april 1855, sida 1

nen underkastade fakta, tilldess de blifva blad si historien. För att göra en nyttig diskussion och ett allvarsamt bedömande af dessa facta möjliga, vilja vi framlägga desamma med den samvetsgrannaste noggrannhet. Detta synes oss på en gång lojalt och nyttigt. Den offentliga meningen oroar sig hastigt, och är midt bland de rörelser och tilldragelser, hvilkas verkningar den dagligen känner, lätt utsatt för misstag. Det bästa medlet att lugna den är att upplysa den. — Huru har tanken på expeditionen till Orienten blifvit fattad? Hvilka forutseenden och hvilka uppgifter hasva dikterat planen derför? Hvilka orsaker hafva modifierat den? Uvarför landsteg den engelsk-franska armn på Krim i stället för att verka vid Donau och göra ett fälttåg i Bessarabien? Hur vill man förklara de belägrades långvariga motstånd vis å vis belägrarnes ifver och hjeltemod? Dessa äro de punkter, hvilka vi i första afdelningen af denna uppsats vilja pröfva. Vi skola företaga denna pröfning endast med säkra facta, authentiska dokumenter samt militärvetenskapens och historiens sanningar. Efter ett kort återupprepande af de skäl, hvilka förmått England och Frankrike att sända Porten sina trupper till bjelp, fortfar artikelförf. Den höga vilja, som står i spetsen för vårt lands regering och som beslutat detta krig, såsom bjudet af dess ära, föreskref, sedan han förgäfves sökt förekomma det genom en hederlig försoning, instruktioner åt den värde marskalk, i hvars händer Frankrikes svärd skulle anförtros. I dessa instruktioner, hvilka äro daterade den 12 April 1854, heter det: — — — I det ni, herr marskalk, ställer er i spetsen för en fransk arme, som skall strida på ett afstånd af mer än 600 lieues från fåderneslandet, är det första jag anbefaller er, att på det högsta sörja för truppernas helsa, att skona dem så mycket som möjligt och ej leverera någon drabbning innan ni åtminstone till två tredjedelar försäkrat er om ett gynsamt resultat. — Halfön Gallipoli har antagits såsom hufvud-utskeppningsplats, emedan den, såsom strategisk punkt, skall bilda basen för våra operationer, d. v. s. den vapenplats, dit vi förlägga våra depoter, våra saltlazaretter, våra förråd, och hvarifrån vi med lätthet kunna framtränga eller åter inskeppa oss. Detta må ej hindra er att vid er ankomst, så framt ni anser det för ändamålsenligt, inlogera en eller två divisioner i de kaserner, hvilka finnas vester om Konstantinopel och i Scutari. Så länge ni ej befinner er midt emot fienden, är ett utbredande af edra krafter ej ofördelaktigt, och edra truppers närvaro i Konstantinopel kan åstadkomma ett godt moraliskt intryck; men om ni tillfälligtvis, sedan ni framträngt mot Balkan, skulle nödgas draga er tillbaka, så skulle det vara mycket fördelaktigare att åter uppnå kusten af Gallipoli än af Konstantinopel, ty aldrig skulle Ryssarne våga sig från Adrianopel till Konstantinopel, om en här af 60,000 man goda trupper stode till höger om dem. Om man detta oaktadt till Konstantinopels skydd ville befästa Karassu-linien, så måste man göra d tta endast med den afsigt att låta försvara ten