sta grundsatsen vid ett sjökrig är den, att man väljer en samlingsplats, som är skyddad mot fiendens angrepp, låter försvara sig lätt, erbjuder beqvämligheter för härens utskeppning och proviantering, samt tillåter den att göra framåtskridande rörelser eller draga sig tillbaka till sin operationsbasis, i fall den skulle se sig nödsakad dertill, samt söka understöd och tillflykt hos sina flottor. Halfön Gallipoli motsvarade på ett beundransvärdt sätt ett lyckadt sjökrigs fordringar. Liggande vid inloppet till Dardanellerna, kunde den lätt från Marmora-sjön och thraciska hafvet förses med lissmedel. Dessutom bjöd äfven ett, af den ryska och den turkiska härens ömsesidiga läge framgående väsendtligt skäl, besättandet af denna punkt. Ryssarne kunde, om de vid Rustschuk ginge öfver Donau, framryckte till Adrianopel och 2 te de turkiska sastningarne, ja tillochmed Konstantinopel ligga till venster, sörekomma oss derstädes, samt afskära återtåget för våra i Svarta hafvet sysselsatta flottor. I detta afseende var en stor fara för handen, hvilken de allierade regeringarnes omsorg insåg och förstod att undanröja.