Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 april 1855, sida 3

En berömd konstnär hade af kejsar Josef II blifvit kallad till Wien och blef straxt etter sin ankomst inbjuden till en konsert vid hofvet. Han träder in i konsertsalen, och finner den ännu tom. Strax derpå inträder en man, som helsar på honom kallt, och ställer sig derpå vid kakelugnen, utan att säga ett ord. För att fördrifva tiden, sätter sig den förre vid ett fortepiano, och fantiserar. Efter några minuter sätter sig den andre äfven vid ett instrument; och, så snart den före slutat ett thema, utsorde den sednare ett dylikt. På detta sätt göra de hvarandras bekantskap, utan att vexla ett enda ord. Men slutligen vid ett utmärkt vackert ställe, far den fremmande upp från sin stol, och utropar: ,Ni är Mozartliz — Ni är Clementi, svarar den andre; och de falla i hvarandras armar.