införde I stora gemensamma sosrum. Om lokalen medgåfve ett strängare urval af patienterne, skulle snarare fördel än olägenhet härflyta häraf. Nu åter kan det ej undvikas, att i de gemensamma rummen patienter måste intagas, hvilka störa de öfrige, och på hvilkas fredlighet man så litet kan räkna, att de, för säkerhets skull, måste med jernkedjor fastläsas vid deras sängar. — Detta förkastliga och vid alla bättre Dårhus-inrättningar allmänt förkastade tvångsmedel, bör jemväl vid Götheborgs Hospital kunna göras umbärligt, genom en mera ändamålsenlig indelning af sjukrummen och inrättande af flere celler. — En väsendtlig fördel vid behandlingen af dårarne skulle vinnas, om tillfälle bereddes för convalescenternes afskiljande från de öfsrige. Detta skulle möjligtvis kunna ernås genom öfverenskommelse med sysslomannen om upplåtande af hans boställshus till convalescenthus, hälst han sjelf detsamma icke begagnar. Utom den direkta fördelen vid de tillfrisknades behandling, som häraf följde, skulle på detta sätt ökadt utrymme inom Hospitalsbuset vinnas, och derigenom den åsyftade fördelningen af dårarne lättare kunna verkställas. Särskilta arbetssalar saknas äfven för det närvarande; men torde lätteligen kunna beredas vid ett blitvande arrangement af det hela. Likaledes fordras anläggandet af större och afskiljda II promenader, för de olika könen, hvilket ej heller torde möta särdeles svårighet. Dårarnes antal utgjorde omkring 70, hvaraf 9 under mitt vistande i Götheborg afsändes till Wadstena. Matordningen är god och tillräcklig. Berömvärd snygghet syntes iakttagen. Däårarne sysselsättas så mycket omständiche erna medgifva, och deras förhållande utvisade, att de benandlas med omsorg och mensklighet. Med anledning af denna berättelse infordrade serasimerordensgillet härvarande hospitals utlåtande, hvilket asgass den 10 Nov. s. å. och ätsoljdes af ett yttrande utaf hospitalets läkare, d:r A. G. Franck. Direktionen yttrade att den länge och bekymmerfullt insett de af hr gen. dir. Ekströmer anmärkte bristsalligheter, utan hvilkas afhjelpande och flera andra vidtagande åtgärder, hospitalet alldrig kunnat eller kan uppnå den fullkomlighet en upplystare tid påfordrar och direktionen så gerna skulle vilja den bereda. Endast fruktan för att de betydliga tillgångar, som sordrades för att ernå ett bättre förhållande, icke skulle kunna erhållas, hade hindrat direktionen att härom göra framställning, men sedan dir:n erhållit besked huruvida någon större summa kunde blifva att för ändamålet påräkna, ville direktionen inkomma med kostnadsförslag till de byggnader och inredningar, som voro af nöden. För sin del tillade direktionens d. v. ordförande landshöfdingen Edelhjelm den särskilta mening, att ifråga om förbättringar vid hospitalet borde synnerligen afses den förmån, som komme att inrättningen tillskyndas genom det att passande lön och bostad derstädes ansloges åt läkaren, mot dennes förbindelse att der vistas och vårda det hela, hvarförutan ordföranden trodde att ändamålet med förbättringarne vore förfeladt, i hvilken mening älven direktionens ledamot kommerserådet Wijk förenat sig. Doktor Francks bifogade skrifvelse lydde sålunda: Vid pass halsftannat år är förlidet, sedan jag hos respekt. Direktionen anmälde de brister, som enligt mina asigter behäftade Götheborgs hospital. Genom vidtagna åtgärder hafva några af dessa blifvit undanröjda, och en del förbättringar torde inom årets slut vinna sin fullbordan; men ännu återstå ganska väsentliga, och utan dem, synes sjukanstalten icke motsvara sill ändamål. Med anledning haraf anhåller jag ödmjukast få fästa resp. Direktionens uppmärksamhet på följande behos, hvilkas stora vigt vid alla bättre inrättningar för vårdande af sinnessjuka är vitsordad, neml.: de olika könens skiljande från hvarandra, anskaffande af en serskild lokal för konvalesceuter, ett större antal mindre sängkammare, tjenliga lokaler för de olika könens sysselsättning under de omilda ärstiderne, samt tillrackligt antal betjening. Dessa äro mina postulater. Utan att göra anspråk på oselbarheten af nedanskrisna ideers realiserande, vågar jag framställa följande arrangementer, såsom lättast ledande till det antydda ändamålet. Det nuvarande huset påbygges en våning, med korridor i midten, utmed hvilken å båda sidor 16, 18 eller till och med ännu flera små rum erhållas; de i andra våningen nu befintliga stora logementerna apteras till arbetsrum, ett för hvartdera könet, hela huset delas i 2:ne hälfter med egna ingångar och trappor; vidare afstänges gården på midten, och på detta sätt vinnas 2:ne momenter: könens separation och arbetslokaler. — Genom öfverenskommelse med sysslomannen torde det blifva möjligt att till konvalescenthus få begagna hans boställsbyggnad, hvilken af honom icke bebos, då gården derintill, jemte närmaste trädgårdsanläggningar skulle blifva både tjenliga och vackra promenader. Visserligen komma dessa arrangementer att medföra icke obetydliga kostnader, ringare likväl än om nybyggnader från grunden skola uppföras; men då Kongl. S. 0. G. omisskännerligen fäster sitt ögonmärke på uppnåendet af det menniskoälskande ändamål, för hvilket Dess högt upplyste medlemmar i detta afseende egna en del af sin mödosamma och ädla verksamhet, så tager jag mig deraf anledning hoppas, att dessa föreslagna förbättringar skola icke allenast icke underkännas till sitt värde och sitt goda syftemål, utan oo NCt:. LD 2 då hösglosl.