Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 april 1855, sida 3

Högst bland alla sina operor värderade Mozart Ido meneo och Don Juan. Hans förkärlek för den förra bevisas bland annat deraf, att han lagt flera deri förekommande hulvud-idser till grundval i några af sina bästa och senare arbeten. Om Don Juan bar han sjelf haft följande yttrande: -Denna opera är ej skrifven för Wienarne, snarare för Progarne, men mest för mig och mina vänner. — Don Juan gjorde i början ej särdeles lycka i Wien. Sedan den här blifvit uppförd en eller två gånger, var en afton ett talrikt lysande sällskap samlat hos en förnäm konstälskare. De fleste af kejsarstadens musikkännare voro närvarande; och bland dem äfven Josef Haydn. Mozart bade ej infunnit sig. Man talade mycket om den nya produkten; och sedan de eleganta kavaljererna och damerna talt ut, togo kännarne till ordet. De medgåfvo alla att det vore ett värdefullt verk af ett rikt genie och en outtömlig fantasi; men den ena fann det för fylligt, den andra för kaotiskt, den tredje för omelodiskt, den fjerde för ojemnt, — och kanske låg det någon sanning i alla dessa omdömen. Alla hade nu talat, blott ej fader Haydn. Slutligen uppmanade man den blygsamme konstnärn att yttra sitt omdöme, och han sade med sin vanliga varsamhet: ,Jag kan ej afgöra er strid mine hrr! men det vet jag, tillade han lifligt, ,att Mozart är den störste kompositör, som verlden nu äger! — Då tego kavaljererna och damerna.