Mozart. En anekdotsamling. Mozart hade lofvat violinspelerskan Strinasachi en sonat med obligat violin; men då han högst ogerna sysselsatte sig med dylika små arbeten, hade han alltjemt uppskjutit att komponera den, ända till dagen före den sista, innan den konsert på hoftheatern, der den skulle gifvas. Han skref nu hennes parti, men fick ej tid till sitt eget. Kejsar Josef, som från sin loge lorgnetterade ned på theatern, tyckte sig se, att Mozart ej hade några noter framför sig; han kallade honom till sig för att få se partituret, och blef ej litet förundrad att på hans papper ej finna annat än tankstreck. Då Mozart am vintern 1787 uppehöll sig i Prag, och der komponerade Don Juan, sade han, aftonen före första representationen af denna opera. åt sin hustru, att han på natten ämnade skrifva ouverturen; han bad benne derföre, att bon, för att bålla honom vaken, skulle laga till punsch och stanna inne hos honom. Men då ansträngning och trötthet gjorde honom nästan oförmögen att arbeta, öfvertalade hans hustru honom att lägga sig på soffan att sofva: likväl mot det löfte att väcka honom efter en timmas sömn. Han somnade dock så bårdt, att hon ej så snart ville väcka honom, så att klockan redan var 5, då han blef väckt, och kl. 7 skulle kopisten komma. Mozart ar tade så flitigt, att ouverturen till Don Juan blef färs g på 2 timmar. j