Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 april 1855, sida 1

2 2 — 2 — — till 8 a 9 år. Härifrån utgå de i skolor med högre undervisningsämnen, hvilka äfven kunna omfatta flera barn, så mycket mer som de alltid måste blifva fördelade uti flera afdelningar eller klasser. Om sådana högre skolor anses kunna upptaga 100 å 150 barn, och antalet af barn i denna ålder (ifrån 9 till 12 år) beräknas till 4 73 af befolkningen, så borde en dylik skola finnas för en befolkning af 3 å 4000 invånare ), således hvad Sverge angår ungefär en i hvarje eller hvarannan socken. (I en församling sådan som Götheborgs Domkyrkoförsamling borde finnas 3 å 4 dylika skolor.) I dessa skolor kunde undervisningen drifvas temligen långt, derest en god method följdes, så att ett godt underlag för allmän bildning här vore lagd. Och ifrån denna skola skulle barnen sedermera utgå dels till den vetenskapliga eller s. k. lärda skolan, dels in i yrkesoch kroppsarbetslifvet, der andra skolor, med kortare undervisningstider, såsom handtverksskolor, fabriksskolor, slöjdskolor, m. m. mötte dem. Alla dessa skolor ligga ännu inom den mindre kommunens område. Deras slutspets blir högskolorna eller universiteterna, hvilka omfatta antingen hela staten, eller vissa större delar af densamma. I afseende å underhållet af nämnde skolor, vore det väl rationellast, att staten underhölle sina läroverk, d. v. s. högskolorna, och kommunerna steg för steg sina. I vårt land torde dock denna grundsats ej kunna strängt följas, alldenstund staten af kommunerna upptager så stora bidrag, att dessa väl må anses äga rätt att erhålla en del deraf tillbaka, så väl till undervisningsväsen, som andra ändamål. Bäst vore det emellertid, såsom man ock i Sverge redan begynnt, att staten efterskänkte kommunerna vissa af deras afgister, för att använda till deras egna behof. En svårighet möter emellertid alltid, att bestämma det rätta området för ett begränsadt helt system af skolor, hvilken svårighet torde vara större i vårt land än i något annat, emedan vår kommunala indelning är så helt och hållet osystematisk, att vissa socknar äga 1000 och andra ända till 10,000 innevånare och derutöfver, vissa län äga endast 40,000 invånare och andra öfver 200,000. Det ingår ej i afsigten med vår närvarande uppsats att försöka någon lösning af denna svårighet hvad landet i allmänhet angår. Men på goda grunder anse vi oss kunna antaga, att Götheborgs stad, omfattande äfven förstäderna, kunde bestämmas såsom ett lämpligt skolområde, hvad folkskoleväsendet angår. Bland grunderna härför må nämnas, dels att församlingarne inom staden icke äro territoriala, hvadan det måste blifva svårt, att begränsa skolväsendet för hvarje I församling, då i samma hus och således i närmaste närheten till samma skola, bo barn tillhörande olika församlingar; dels skillnaden i församlingarnes förmögenhet, hvilken gör att de största utgifterna skulle drabba de fattigaste församlingarne, emedan flera fria skolor der äro af nöden; slutligen svårigheten att på annat sätt komma till någon enhet och något systematiskt helt, genom hvilket allena Götheborg kan blifva i stånd att så ordna och förvalta sitt skolväsen, att man har en borgen för att ett slagte med hyfsning, sedliga begrepp och förståndsbildning här uppväxer. Då vi uppställde Götheborgs stad såsom ett skoldistrikt hvad folkskoleväsendet angår, kunna vi ej neka, det ju äfven den tanken framstod, att det skulle vara en heder för Götheborg, som tillegnat sig många andra nyttiga inrättningar, att äfven hafva etträtt ordnadt folkskoleväsen. Det hörer till förmögenhetens slera stora företräden att kunna utföra många nyttiga saker, och det hörer till dess pligter, att ) I nyssnämnda stater af Amerika beräknas en sådan högre skola för 2000 inv.