Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 april 1855, sida 1

med hela hufvudet och halfva kroppen ut igenom vagnssönstret. —På stund, sir, sade kusken, med händerna i fickorna, så mycket som möjligt olik en person som har brådtom. — Bill, tag utaf täckena! Fem minuter till förslöto; efter hvilkas förlopp kusken besteg kuskbocken, hvarifrån han blickade gatan uppåt och nedåt och helsade på alla fotgängare under ännu fem minuter. Kuskl om ni ej far på ögonblicket, stiger jag ur, sade mr Minns alldeles förtviflad öfver den långt framskridna tiden och omöjligheten att vara i Poplarwalk på den utsatta tim man. Koör på minuten, sir, var svaret; — och följakligen framskred vagnen ett par hundra alnar, derpå stannade den åter. Minns kröp upp i ett hörn af vagnen och öfverlemnade sig åt sitt öde, då i detsamma ett barn, en mamma, en hattask och en parasol blefvo hans medpassagerare. Barnet var en glad och vänlig liten byting; den lille vännen höll Minns för sin pappa och skrek till samt ville omfamna honom. — Var stilla, mitt barn, sade modren, stäfjande sin älsklings häftighet, hvars små knubbiga ben sparkade och stampade och sammansnodde sig uti de mest invecklade former, un