Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 mars 1855, sida 2

Steg baklänges, under det han framtog en pistol, som han hade dold, enligt bruket hos kolonisterna, han riktade den emot den sjuke; men denne asbidade ej skottet; den sista ansträngningen hade uttömt hans ringa krafter: han öppnade sina armar under det han vacklade, gaf vika för svagheten och föll. — Min far! min far! utropade Jenny, kastande sig på knä bredvid honom. Mr Makenzie betraktade henne, utsträckte handen emot henne . . . . samt försökte att tala .... sedan föll hufvudet bakut, och hans ögon tillslöto sig, för att ej mera öppnas. (Forts.) Mozart, som hyste en öm och djup kärlek till sina föräldrar, i synnerhet till sin far, komponerade en melodi, som han dagligen sjöng för den sednare, innan han gick till sängs. Fadren måste alltid sjunga andra stämman, och när denna högtidlighet var förbi, kysste gossen honom med innerlig ömhet, och lade sig först nu nöjd och lugn, i sin säng. Harmed fortsatte han ända till sitt tionde år.