Theater. Herr Deland bjöd vid sitt i Tisdags gifna 5:te abonnements-spektakel på icke mindre än trenne olika stycken. Det första, en från Danskan öfversatt 2:akts-komedi, kallad ,Äfventyr i fastlagen är, ehuru till ideen just icke mycket originell, dock af serdeles muntrande beskassennet. Detta måste i ännu högre grad blifva fallet, då pjesen, såsom sednast var händelsen, utföres raskt, lifligt och väl. Herr Deland såsom assessor Palme utförde sin roll, utan att någonsin falla in i den öfverdrist, hvartill dylika roller äro så lockande, på ett sätt, som framkallade den gladaste sinnesstämning bland den talrika publiken. Fru Deland såsom Charlotte-Rasmus tillvann isig genom sitt lissliga och alltigenom lyckade spel förnyade bifallsyttringar, hvilka isynnerhet läto förnimma sig i frieri-scenen mellan henne och Emilie (m:lle Deland). Äfven de öfriga rollerna utfördes ledigt och väl; serskildt torde förtjena nämnas det lyckade sätt, hvarpå hr Pallin förstod att återgifva den blyga Frökens, ingalunda lätta roll. — Då vi förmoda att den lilla glada komedien annu någon gång under sejouren torde komma att gifvas, vilja vi ej ingå i någon närmare berättelse om innehållet, utan tillråda enhvar som ännu ej känner pjesen, att härnäst på ort och ställe söka forklaringen å de antydningar, hvilka i vårt ofvanstående referat torde förekomma nog mystiska. Efter ,Afventyret uppfördes ett här förut ej gifvet ,lustspel, kalladt Amelie och Emelie, eller Systrarne. Denna tyska produkt syntes ref. vara ett ganska klent opus. Dess innehåll kan återgifvas i få ord. Commercerådet Volbrecht (hr Bdckgren) har tvenne döttrar, Amelie och Emilie (bådas roller utförda af mille Deland), hvilka hafva hvar sin älskare, kapten Thalheim (br Hansson) och kandidat Steinberg (hr Almlöf). De båda flickorna äro tvillingsystrar och hvarandra till den grad lika, att hvarken deras far (!) eller deras älskare (!!) kunna åtskilja dem från hvarandra, sålänge de ej såsom igenkänningstecken bära den ena en röd, den andra en hvit törnros. Ja, det går så långt, att den ena af flickorna, efter att hafva bortlagt det oumbärliga ,tecknet?, kommer i ovisshet om silt eget jag(!!l). Man måste medge att denna ide är onaturligt originell. Och kring denna sökta uppränning vrider sig intrigen i ,lustspelet, som lyckligtvis blott är en akt långt. De m ra